Det första man som entreprenör kan lära sig av detta är att det gäller att definiera sig, att skapa en definition av det projekt man arbetar med som är “korrekt”. Rollspel är fantastiskt, för med ETT ORD, så beskriver man så otroligt mycket – det handlar om att ta på sig en roll, men i formen av ett spel. Hur kort och koncist kan du beskriva det du arbetar med? Spel utan att man tar på sig en roll är inte rollspel, och roller utan spel är inte heller rollspel. Definiera det du gör så bra som du bara kan. Bygg sedan din “elevator pitch” utifrån detta. Det är lättare att bygga ut från något extremt kort än att korta ner något extremt långt.

Det andra som man kan ta med sig är ‘regler’. Ja det kanske låter lite konstigt, men ett spel är bara ett spel när det genomförs med gemensamt etablerade regler. Man ‘spelar’ fotboll eller poker, för att det har regler – reglerna definierar också, fast på ett annat sätt. Alla kan lattja med en boll eller leka med kort. Men vissa specifika regler skapar specifika former av spel – fotboll respektive poker. Samma deltagare, med samma verktyg, kan spela helt andra spel genom att ändra på reglerna. Inget “reellt” förändras, det är det mentala.

Så skapa regler – för dig själv, för projektet och för hur DU vinner. För i ett spel kan man vinna – mot sig själv, mot andra, mot någon form av “annan” – men vinna kan man alltid. Med ett mål, så utmanar man sig själv. Med regler för hur man spelar, så är det lättare att nå målen. Jag hittade nyligen en iPhone App kallad “Epic Win”. Det är egentligen en todolist – en lista med saker man ska göra samt när de ska göras – men, den låter en sätta en belöning för att man lyckas, samt låter ens “karaktär” komma längre på sin karriär och samla saker genom att man bockar av saker på sin todo-lista. Man skapar mål och regler för att få saker gjorda – vilket är extremt smart. Det är mentala regler för något man KAN göra utan regler eller mentala konstruktioner – men det blir roligare om man gör det som ett spel.

Så utmana dig själv, andra och börja vinna!

- Andreas Rönnqvist

Bild av gamerscoreblog

Det gick ju som man kan förvänta sig – finns det något tråkigare än att skapa en klon av vad någon annan redan skapat, i syfte att träffa någon form av påhittad “marknad” som man inte ens undersökt något om med förhoppningen om att det ska locka många? Inte mycket iallafall. Det gick, minst sagt, inte så bra, vare sig med mitt skapande, skrivande eller speltestande. Detta kan då jämföras med Skymning där jag redan skrivit ett helt karaktärsskaparsystem, fått det implementerat i Ur Avgrunden av Mackan Andersson och speltestats en gång redan. Då började jag med Skymning långt senare än mitt första projekt. Så vad kan ni lära er av mina misstag då?

Jo, om man skapar, så bör man utgå från sig själv. Hur mycket jag än vill något, om jag inte känner att jag kommer överens med ämnet, har ett intresse för det, så kommer det inte att gå bra. En av de mest grundläggande sakerna som entreprenör är att man måste brinna för något. Man kan göra saker man inte har något intresse av en stund, när det leder en vidare i det större projektet. Som att skriva reklamtexter för det projekt man gör, eller söka sponsorer till en föreställning man ska lägga fram – men det är småsaker som omger kärnan av något som man faktiskt brinner för.

Utan den där elden, den där drivkraften som driver oss att fortsätta skapa, då är det sak samma hur “bra” projektet är, hur många det kommer att nå. Utan elden blir det aldrig färdigt och om det inte är färdigt är det inte bra, det når INGEN. Jäkligt enkelt faktiskt. Så brinn för dina projekt och gör bara projekt du brinner för.

Vad är då Drakhierta?

Jo, Drakhierta är en mörk, dystopisk fantasyvärld. Målet är fortfarande att göra ett fritt fantasyrollspel på svenska. Men jag skiter högaktningsfullt i att vara mainstream. Ska jag göra något, så blir det i min stil. Drakhierta är en värld där människorna antingen lever i frihet, och därmed i ständig rädsla för de ting som lurar i de uråldriga skogarna, eller så lever de i säkerhet, med deras frihet förlorad under tyranner som inte tillåter avvikare och krossar varje tecken till uppror med våld. En värld där dimman är en port till en annan värld, där vättar gömmer sig under hem & hus, där förvridna dvergi grävt sig så djupt in i bergen att det sägs att deras hjärtan blivit till sten. Människorna lever i konstant rädsla för de väsen som kommer ut ur skogarna för att så död och förtvivlan.

Drakhierta handlar om de få som vågar tro, som vågar göra skillnad. Äventyrare, de få som kan göra skillnad, ses dock inte med blida ögon. De är beväpnade krigare, farliga mystiker eller skalkar & barder utan hem eller familj, och ingen vill ha dem kvar för länge i sin by. De är utstötta, kastlösa, herrelösa. Farliga. I en värld där skogen ger liv, men framför allt död, så vill ingen bjuda in fara till sina hem. I Heimat, Drakhiertas värld, finns inga öppna värdshus, för få vågar resa på de övervuxna vägarna av rädsla för att mördas av stråtrövare, ätas av något vederstyggligt eller… bara tas av Dimman.

Men en natt, för ett tag sedan, länge nog för att alla ska ha hört talas om det om de inte såg det själva, så vaknade natten till liv i eld och åska. Ur molnen bröt det fram, skingrade molnen och drev världen till att våga sig ut ur sina hus för att lyfta blicken mot skyn. Marken skakade när det landade, lämnades ett regn av eld efter sig. Ryktet spred sig snabbare än elden själv, en drake hade dödats och dess hjärta hade lämnat himlen för att störta till världen. Ett drakhjärta besitter obeskrivlig makt, både som symbol och som artefakt – ett föremål ur vilket liv kan skapas, eller släckas.

Ur dimman steg de då, Iltani, dimfolket, de som dansar i skuggorna. Länge hade deras profetior varit myter, sagor som förtäljts till barn, eller viskats mellan de äldsta av rädsla för att åkalla den framtid de förutspådde. Dvergi slog upp portarna till sina underjordiska hem och deras arméer välde upp ur mörkret, som om bergen själva hade vomiterat upp dem. Under varje hem och byggnad hörde man vettra, småfolket, viska och tjattra. Den tid som varit kunde beskrivas som fredlig, om än farlig. Nu har kriget kommit till Heimat och klaner av dvergi & iltani-stammar söker att besitta drakhjärtat och med dess makt styra över allt levande och dött. Människorna samlar sig runt de tyranner som kan beskydda dem, samtidigt som vettra viskar till människorna att de kan hjälpa, att de kan vara nyttiga. Kulter bubblar till ytan i ett försök att slå sina klor i ett föremål som kan tvinga världen till sina knän.

Detta är Drakhiertats Ålder.

Bild av Patrik Q

Det pågår ett mycket intressant projekt på nätet för tillfället. Idén föddes ur en önskan från författaren att hitta ett sätt att bjuda in sina läsare i berättelsen redan på ett tidigt stadium, att låta läsarna vara medförfattare redan från början genom kommentarer och möjlighet att skapa en egen karaktär som skrivs in i berättelsen. Eventuellt är fler möjligheter på gång, men jag vet inte mer i skrivande stund. Projektet heter Ur avgrunden och är en bloggroman.

Romanen är satt i ”Mörkret”; ”en fiktiv värld som ligger ganska nära vår egen, i en ganska nära framtid” som författaren själv definierar det. Novellsamlingarna Ur mörkret (2007) och Ur djupet (2009) samt rollspelet Skymning utspelar sig i samma fiktiva värld. Skådeplatsen är Malmö och Limhamn, platser författaren känner väl och tillbringar sin vardag i.

I Prologen möter vi Lydia, Petra och kapten Värn som står inför att fatta ett ohyggligt beslut. Stämningen är laddad, obehaget är påtagligt både hos karaktärerna och för läsaren. I första kapitlet presenteras vi för Anders, berättelsens ”jag”, som får ett abrupt uppvaknande en morgon. Det visar sig att det skärmsläckarprogram han skrivit mer eller mindre på skämt har blivit ett massförstörelsevapen med ödesdigra konsekvenser.

Jag har funderat över vilken genre den här romanen skulle placeras i, men där går jag bet. Det är som en alldeles egen sort för sig. Författaren säger själv: ”Den här gången är det apokalyptisk skräck som gäller som genre. Tänk stora, onda gudar a la Lovecraft. I Sverige. Och med ungefär den humor som du vant dig vid att älska.” Om det inte vore för att berättarjaget Anders är så förvirrad över det som sker skulle jag kalla det för ”magisk realism”. Om det inte vore för att staden Malmö i sig är egal i sammanhanget (berättelsen skulle lika gärna kunna utspela sig i vilken större svensk stad som helst) skulle det kunna vara urban fantasy. Det är för humoristiskt för att vara renodlad skräck. (Jag skrattar högt minst en gång i varje kapitel hittills, och nu har kapitel sju släppts.) Det ligger för nära verkligheten för att vara fantasy, och det innehåller rätt mycket drag av science fiction utan att vara satt i en avlägsen framtid.

Jag har inte läst mycket skräck i mina dar – några noveller av Edgar Allen Poe och några noveller av Inger Edelfeldt med huvudpersoner som söker sig till det ockulta – och ogillar att bli skrämd, varför jag av principskäl inte ser skräckfilm, men ändå älskar jag den här historien. Den har visserligen inte blivit särskilt skrämmande än, men riktningen har alltså utpekats.

Humorn är ett av de tydligaste inslagen och en stor behållning för mig som läsare. En återkommande association är Douglas Adams Liftarens guide till galaxen. Framför allt rör det sig om sarkasmer och halsbrytande komiska vändningar. Det märks också att författaren gjort efterforskningar på olika vetenskapliga områden och beskriver detta trovärdigt. Språket är ledigt och nära talspråk, det finns en skicklighet i variationen av meningslängd för att göra poänger och skapa tempoväxlingar.

Att romanen kallas ”bloggroman” är för att den skrivs i bloggform. Man kan väl säga att det är den moderna följetongen; texten släpps kapitel för kapitel med någon dags mellanrum, men, som nämnts ovan, ger formen också läsarna möjlighet till medförfattande genom kommentarer. Där kan läsarna uttrycka nöje och missnöje med utvecklingen, komma med förslag på hur historien skall utveckla sig, ge allmänt glada tillrop – eller för den delen burop – och påpeka korrekturfel. Det är dock endast ett fåtal som nyttjat denna möjlighet hittills – det skall bli intressant att se vart detta kan leda. Själv kommenterar jag flitigt och det är väldigt roligt att kunna ha en dialog med författaren i takt med att man möter texten. Någon tidigare erfarenhet av sådant läsardeltagande har jag inte – jag har alltid fascinerats av men aldrig deltagit i rollspel eller ”soloäventyr”, aldrig röstat på ett alternativt filmslut och endast en gång skrivit till en författare för att berätta om min läsupplevelse (författaren var förresten densamma som ligger bakom Ur avgrunden och råkar vara en god vän till mig).

Följetongen som form kan man säga mycket om, både positivt och negativt. Det är lite som med en ask praliner på en bjudning – man vet att det finns så mycket gott, men får inte stoppa i sig mer än små välavvägda portioner åt gången. Eftersom det portioneras ut i stycken kan man inte föräta sig på det, men man vill att varje bit ska vara så länge som möjligt. Därför har det fallit sig så att jag läser varje del flera gånger, i väntan på fortsättningen, för jag gillar verkligen den här världen och de här gestalterna.

Ett annat sätt att medförfatta är att skapa sin egen karaktär. Författaren har tillsammans med en kollega i rollspelet Skymning utarbetat ett ramverktyg för karaktärsskapande under CC-licens. Till priset av en biobiljett (100 kr) kan man alltså bli inskriven i historien om världens undergång. Den första läsarkaraktären dyker upp i kapitel fyra i form av Tekla, Byrå P:s allt annat än vanliga bibliotekarie/arkivarie. I skrivande stund har tre av tio läsarkaraktärer köpts. Tekla råkar också vara sprungen ur min fantasi – det är alltså jag som diktat upp henne. Jag är mycket nöjd med hur hon gestaltar sig i romanen och man kan med fullt förtroende överlåta sin karaktär till författarens varsamma och kärleksfulla kreativitet.

Har du inte redan läst Ur avgrunden – gör det. Du kommer inte att ångra dig.

Mia Dalqvist

Hela denna artikel förutsätter att du vill tjäna pengar på det du gör.

Kanske en konstig fråga – men fundera på det. Kan du tjäna ihop 10 kronor med det du gör? 10 kronor är inte mycket – men det är en början. Om en del av det du vill göra involverar att tjäna pengar så måste du börja någonstans och det kan verka läskigt att fundera på att tjäna sin första miljon. Stora siffror som vi ofta relaterar till viktiga saker i livet – lägenhet, hus, hem, bil. Sådana kopplingar kan göra att vi känner oss små inför uppgiften vi har framför oss, vilket ofta gör att det verkar svårt.

Fokusera på 10 kronor

Så sluta fundera på den där första miljonen, och fokusera på dina första 10 kronor. Kan du tjäna ihop dina första tio kronor på det du gör? Kan du sälja en teckning till någon för 10 kronor, om du tecknar? Kan du få någon att betala 10 kronor för att ladda ner din novell på nätet? Kan du få någon att betala 10 kronor för 30 minuter konsultation med dig? Det låter väl ganska enkelt eller hur? Så gör det då – för när man väl kommit över den där mentala gränsen så blir allting lättare.

Sen är det också ett sätt att faktiskt undersöka om ens idé eller projekt är värt att fortsätta med – om du inte kan hitta en endaste person som är beredd att betala för det du gör, då kanske du ska fundera på om det är en riktigt bra idé att fortsätta.

Så, gå ut och tjäna dina första 10 kronor på det du gör. När du tjänat 10 kronor har du fått en första liten inkomst – investera de pengarna inför framtiden. Gå sedan ut och tjäna 100 kronor – sälj 10 kopior av din e-bok för 10 kr styck, eller sälj 5 timmars konsultering för 100 kronor. Eller höj priset, sälj 4 böcker för 25 kronor styck, eller 2 timmars konsultering för 100 kronor? När du fått de pengarna, investera dem i företaget igen. Sen satsar du på att tjäna 1’000 kronor – återinvestera. Tjäna 10’000 kronor. Och fortsätt på den banan. När du nått ett mål så ökar du målet tiofallt och fortsätter arbeta mot det.

Att återinvestera pengarna i företaget gör också så att du, medan du utmanar dig själv, bygger upp företagets ekonomi – eller om du ens HAR ett företag. Detta kan vara ett snabbt och bra sätt att både komma igång, bygga upp lite ekonomi för att registrera företagsnamn och investera i domännamn, webbhotell och andra grundkostnader. När du har en bra grund så har du lärt dig en del om din produkt, dina kunder, skapat ekonomi samt kommit förbi den mentala gränsen som ibland kan hålla en tillbaka. Så sluta fundera, sätt igång och tjäna dina första 10 kronor!

På temat “10″ kan man göra ett sorts prov för att avgöra om det finns en marknad för produkten eller tjänsten man tänker erbjuda.

10-testet

Testet som koncept är relativt enkelt – målet är att hitta 10 personer som kan tänka sig att betala för din produkt eller tjänst. Men inte en kompis, din mamma eller någon som du redan känner, nej 10 andra personer eller företag ska vara beredda att betala för det du gör.

För att göra detta måste du börja arbeta på att sälja redan nu. Du måste alltså sälja in konceptet, som om du redan var klar, och få 10 personer att betala det du tänkt ta ut för produkten/tjänsten. Självklart behöver de inte betala i förväg, utan de kan ju betala när de får tillgång till tjänsten eller produkten – men det ska vara ärliga försäljningar.

Detta låter kanske konstigt, att lägga ner tid på att sälja något du inte är klar med, men detta test visar dig flera saker:

• Om din produkt eller tjänst kommer att fungera på marknaden överhuvudtaget – får du inte 10 sålda så är det dags att ta sig en rejäl funderare på om det kommer att funka.
• Om du själv kan sälja denna produkt – du kanske inte får 10 sålda men det har mer att göra med dig som säljare än produkten? Då kan det vara dags att hitta en partner som är bra på försäljning.
• Om du får 10 sålda så ser du snabbt hur stor marknaden är – gick det lätt eller svårt? Hur många samtal eller kundbesök var du tvungen att göra för att få en såld? Detta ger dig en överblick, om du behövde besöka 100 potentiella kunder för att sälja en, ligger du på ca 1% marknad. Räkna på detta.
• Hur lång tid tog det att sälja en? Om du la ner 40 arbetstimmar på att sälja en, kommer det att räcka för att täcka dina kostnader? Här får du en översyn ungefär hur lång tid varje försäljning tar i tid, vilket tillåter dig att göra en uppskattning för inkomster.

Men förutom kunskap ger denna övning dig något mycket värdefullt – erfarenhet. Du har varit ute, träffat potentiella kunder, slipat ditt säljsnack, fått höra vad de vill ha av din produkt, kunnat mäta marknadens reaktioner på den. Kanske du behöver lägga till en feature du inte tänkt på, men som efterfrågats? Kanske priset är för högt, eller rent av för lågt? Kanske du kan hitta helt nya kunder än du tänkte dig från början.

På detta sätt kan du också finslipa och förändra din process, innan du har investerat all din tid och eventuellt pengar i projektet. Många pratar om kaizen, agile business och lean – men allt handlar om att göra små förbättringar av projektet, gärna i kommunikation med kunderna. Denna form av kommunikation mellan dig som säljer och den som kommer att konsumera det du skapar hjälper dig att förbättra din slutprodukt.

Bild av sebilden

Jag brinner för entreprenörskap, kreatörer och spel. Detta ledde mig till mig nuvarande jobb, men också ut till flera projekt som simmat omkring i mitt medvetna och i mitt agerande. Jag har helt enkelt fördelat ut min tid på för många projekt – Skymning tillsammans med Mackan Andersson (som även är skribent här på XtremeCreator sen ett tag tillbaka), Drakhierta – ett rollspelsprojekt sprunget ur det öppna rollspelet Dunder & Drakar som vill skapa ett fritt rollspel för en ny generation i Sverige, mitt semi-personliga bloggande på Stormhierta samt mitt engagemang här. Flera olika projekt att försöka rodda med andra ord.

Med så många olika projekt på G innebar det också att mitt fokus splittrades och jag förlorade siktet på mina mål, jag kände mig hela tiden stressad över att vad jag än prioriterade hamnade jag efter med de andra projekten – vilket i slutändan ledde till att jag stressade mer än jag skapade. Jag fastnade i en konstig form av paralys – en som föddes ur att jag ville, men svek när jag skrev något. Efter en diskussion med en vän kom lösningen som en blixt från en klar himmel – istället för att fundera på att döda av en eller flera av dessa projekt som låg mig så varmt om hjärtat, varför inte sammanföra dem?

Vilket för oss till titeln på inlägget – början på en ny era. Från och med idag kommer XtremeCreator att husera entreprenörskap, kreativitet och en större dos personlighet. Jag tänker sammanföra Skymning, Drakhierta, Stormhierta och XtremeCreator här, på den egentligen naturliga mötesplatsen. Så förvänta er mer personliga inlägg och personliga reflektioner över entreprenörskap och den kreativa processen. Förvänta er mer rollspelssnack. Förvänta er en himla massa om att göra saker tillsammans – för i nätverkandet och samspelet har vi enormt mycket att vinna.

Så vad har då detta med entreprenörskap att göra? Fokusera. Om du har flera projekt eller företagsidéer, hitta den gemensamma nämnaren och se om du kan sammanföra dem. Ibland är det värt att kapa av en del av projekten, som att ansa en buske för att den ska må bättre – men ibland kan man hitta synergier och samarbetsmöjligheter om man bara slutar att vara mitt uppe i allt utan tar ett steg bakåt och försöker se lite nyktert på ens projekt.

Kan du sammanföra studierna med skapandet? Eller med företagandet? Kan du lära dig av vad du gör inom företaget, som kanske kan vara av värde i en kurs? Kan dina företagsprojekt kanske må bra av lite ansning och en del renodlande? Men kanske viktigast av allt – finns det något som håller dig från att lyckas? Då kanske det kan vara värt att fundera på din relation till det hela.

Bild av andreweick

Så vad är KickAss-entreprenörskap då? Att strunta i vad alla andra uppfattar som “rätt” eller våga sig på att göra något “omöjligt”? Ja, till viss del – men vi ska fortsätta i filmens värld. Dave skapar alter-egot KickAss, men det genomgående temat i filmen är mer hur ofta Dave får stryk av andra. Han blir misshandlad så till den grad att han hamnar på sjukhus, och i en scen blir han grovt torterad. KickAss fortsätter ändå, envis som få, genom allt det jobbiga för att komma ut på slutet av sina utmaningar som den hjälte han ville vara.

Det är KickAss-entreprenörskap – att våga ifrågasätta andras sociala och mentala konstruktioner, att utmana dessa och att vara envis nog för att ta sig igenom det jobbiga och arbeta mot sina mål trots motgångarna. Dave tar också upp några andra saker som kan översättas till bra tips för en entreprenör:

1. Han identifierar något som ingen annan gjort, ett koncept. Se dig omkring om du ser en marknad eller potential som kanske verkar uppenbar, men som ingen har realiserat än.
2. Han tar tag i saken och GÖR det han föresatt sig. Många drömmer om att starta ett företag eller prova ett projekt, men gör inget. Bli inspirerad av Dave istället och ta tag i DIN grej och gör något av det. Fundera inte bara på det.
3. Han tränar. Ok, han misslyckas ändå, men han försökte förbereda sig så gott han kunde – vilket är det vi anammar. Förbered dig så gott du kan utefter de premisser du har. Och som Dave – dagdröm lite också, det inspirerar.
4. Han skapar kontakter. I filmen är det tack vare andra karaktärer (Hit-Girl & Big Daddy) som Dave faktiskt kommer någon vart. Underskatta inte vikten av att skapa nätverk, byta tjänster, hjälpa andra och få kompisar.
5. Han hjälper andra – utan föresatsen att tjäna på det. Detta ger honom stöd, reklam, vänner, allierade, hjälp. Hjälp andra, inte för att du vill vinna något på det, utan för att du kan. Det vinner vi alla på i slutändan.

Känner du till någon KickAss-entreprenör? Jag vet några, men jag vill gärna höra om fler!

Foto av Aagius

Text av Andreas Rönnqvist

1. Vad arbetar du med?

Jag jobbar sedan 2002 heltid som standup comedian. I år är tionde året som jag kör comedy!

Vid sidan av det har jag också skrivit en del, allt från copy, krönikor och artiklar till noveller och sånt. Har också gjort lite översättningar, samt språkkollat ett par böcker som översatts från Tyska eller Engelska.

Sedan förra året arbetar jag dessutom några timmar i veckan på ett litet (teologiskt) förlag i Lund – Arcus förlag. Det är så pass litet så jag gör alla möjliga grejer där.

Jag har dessutom en liten firma som gör “smått och gott”; filmmusik (!), konsulting, kurser och annat som inte kan sorteras in riktigt under övriga hattar.

Men det är standup:en som ställer frukostflingorna på bordet.

2. Vad gillar du att göra?

Alltså – det är min filosofi i livet att i så stor utsträckning som möjligt försöka göra det man älskar, och sedan hitta en marknad för det. Så jag måste säga att alla mina “jobbgrejer” är prylar som jag gillar att göra. Och som jag gör, främst, för att jag gillar dem.

Förrutom jobbet är jag dessutom aktiv i Frälsningsarmén, tränar kampsport, spelar lite i band och så vidare.

Jag läser. Mycket. Säkert 70 böcker om året ett bra år. Jag har alltid en bok med mig när jag reser någonstans, om det så bara är en halvtimme till jobbet. Jag har läst överallt i rätt många år, vilket innebär att jag har drygt en hyllmeter litteratur hemma som jag läst i väntrum på sjukhuset, bland annat.

3. Varför? På båda ovanstående.

Jag arbetar med standup helt enkelt för att jag älskar det. Att få folk att skratta, till och med åt de svåra sakerna i livet, är viktigt för mig. Jag tror att skratt och humor är väldigt helande. Och jag tror att det är viktigt att inte ta sig själv på för stort allvar.

Skrivandet är skapande, för mig. Jag kan inte skulptera, dansa eller rita ett rakt streck. Men jag gillar ord. Och jag kan emellanåt använda dem för att bygga grejer. Men jag tror inte att vi kan förklara, på någon djup nivå, varför vi som människosläkte vill skapa och producera saker. Varför vi finner skönhet och vill härma det. Det finns bara där, det är det som gör oss mänskliga. Och jag skulle säkert skriva även om jag inte fick betalt för det, bara för att få skapa.

När det gäller mitt kyrkliga engagemang så handlar det helt enkelt om religiös övertygelse. Och att det blev just Frälsis handlar om att de har en betoning på att praktiskt leva ut tron. Vi diskuterar inte en massa spetsfundigheter i teologin, utan försöker hjälpa och stödja. Inte bara i ord, utan i handling. Och Frälsis slår inte Bibeln i huvudet på någon – det handlar i stället om att ha en tjänande attityd. Jag gillar det perspektivet.

Kampsporten har gett mig en massa positiva grejer – det är framför allt rolig träning. Jag har inte alltid tyckt att träning är kul annars. Det har dessutom lett till att jag återupptäckt min egen kropp. Att liksom hitta hem i den och börja trivas i den. Mycket av det jag gör annars kan lätt kännas ganska abstrakt, men kampsporten är väldigt konkret. Jag tror dessutom att träningen gör mig mindre rädd som människa.

Läsningen… Ja, att läsa är helt enkelt upptäcksresande i andras världar. Hur kan man inte gilla det?

4. Vad vill du göra som en kreativ entreprenör?

Tjäna pengar. På drömmar. Och hjälpa andra att växla in sin valuta (kreativa idéer, exempelvis) mot andra valutor som är värdefulla för dem (tid, pengar, erkännande, glädje).

I praktiken kommer det säkert att innebära att ta folk i handen och hjälpa dem att se saker på ett nytt sätt. Eller uppmuntra dem att våga göra saker annorlunda.

Och ibland är det säkert så praktiskt som att försöka hjälpa folk att hitta de lösningar som funkar för just dem, när det gäller teknik, organisation eller ekonomi.

5. Vad har du för pågående projekt? Gamla projekt?

Just nu jobbar jag på att, tillsammans med Andreas Rönnqvist, försöka skapa ett verktyg för kollaborativt berättande (läs: “en slags rollspel”), grundat på “min” skräckisvärld “Mörkret”. “Mörkret” är den värld i vilken flera av mina publicerade noveller utspelar sig. Och nu öppnar vi upp den världen så att fler får vara med och skapa och leka i den. Spännande!

Annars har jag två romanprojekt på G. Dels ett stort, en slags historisk roman / religiös thriller (tänk “Da Vinci-koden” för folk som faktiskt klarar av att tänka själva); och dels ett mindre, en skräckis som utspelar sig i Mörkret. Det mindre ska bli färdigt samtidigt som “rollspelet”, har jag bestämt mig för.

Jag ska dessutom i dagarna börja jobba med att BOKA standup, till en ny standupklubb som startar upp i Vellinge.

Och – ja… Det rullar på, helt enkelt.

Det vore kul att knyta ihop standup:en med mitt politiska engagemang i Piratpartiet på något sätt, men vi får se. Hittills har inte intresset inom PP varit överväldigande…

6. Varför? Båda ovanstående igen.

Oj… Alltså – jag drivs mycket av att göra det jag tycker är kul.

Kollaborativt berättande är något som verkligen intresserar mig, helt enkelt för att jag aldrig gjort något sådant själv, tidigare. Det känns tryggt att ha en speldesigner med där, så att jag bara behöver koncentrera mig på själva skrivandet och att skapa stämningar. I alla fall än så länge.

Romanprojektens “varför” är så stora, så jag tror att jag väljer att inte svara på det i en sån här intervju.

Och standupbiten känns rätt naturlig. Jag har varit med och drivit Malmö Comedy Klubb under nio år. Nu har jag klivit åt sidan, men vill driva något mer själv. Det känns dessutom som att det är lättare att göra det, i vissa stycken, lite utanför storstaden.

7. Vilka människor omger du dig med?

De flesta som jag umgås regelbundet med är människor som jag varit vän med länge. En personig egenskap som jag gillar är trofasthet. Och en öppen äkthet. Så det är nog egenskaper som jag tror finns i alla mina viktiga relationer.

Men annars gillar jag att träffa kreativa personer. Gärna i så olika fält som möjligt. Det är jättekul att se vad som händer i mötet mellan en kock och en dansare, exempelvis. Eller en kampsportare och en copywriter. När folk inser vad de (eller vi) kan lära av varandra och börjar göra nya insikter tillsammans – det finns inget bättre!

Och Frälsis har lärt mig att omge mig med människor som är rätt olika mig själv. Jag har inget behov av att känna mig bekräftad hela tiden på det sättet att jag letar efter folk som tycker eller tänker som jag. Ofta mår jag själv bättre av när något i mötet faktiskt skaver lite, får mig att tänka till och kanske se saker ur ett annat perspektiv.

8. Vem skulle du vilja byta ord med?

Författaren Neil Gaiman. En kille som jag verkligen beundrar på väldigt många plan. Risken är dock att vi skulle prata om allt möjligt som inte har ett dugg med hans författarskap att göra.

Som bildkonstnär skulle jag vilja träffa Roy Lichtenstein och prata med honom om vad som får honom att använda det språk och de symboler han använder. Han har skapat riktigt stor konst, på många sätt, i en form som jag gillar. (Nu är jag ju serienörd också…)

Och Madonna. Vem vill inte snacka med Madonna?

9. Vad kan vi vänta oss av dig här på XtremeCreator?

Jag tror att jag kommer kunna bidra med artiklar inte bara om “häftiga Internettjänster” utan “Vad ska jag som författare (eller tecknare, eller musiker, eller…) använda en tjänst som YouTube till?” Helt enkelt för att vi inte alltid tänker på oss själva som – i just det här fallet – videoproducenter.

En del handfasta råd inom det.

Jag hoppas också att vi, rätt snabbt, ska kunna få igång någon form av “elektroniskt bibliotek” – alltså en gemensam distributionsväg för XC:s medlemmar. Jag tror att vi kommer att inspireras, alla, när vi ser vad andra sysslar med och jag tror dessutom att det kan bli en bra resurs för folk som letar efter former att göra grejer på nätet.

Ett elektroniskt bibliotek med möjlighet att tagga vettigt, ger dessutom möjlighet till sökningar i stil med “jag gillar sf om enhörningar i rymden som arbetar som infektionsläkare”, så att man kan upptäcka flera, ja ALLA författare på XC som skriver om just enhörningsläkare.

Jag tror att vi dessutom kan vänta oss någon form av fysiska gatherings som möjliggör de där intressanta, berikande mötena. XC i köttvärlden, helt enkelt.

Vad tror du själv? Vad väntar du dig? Vad hoppas du på?

Med dessa ord välkomnar vi Mackan Andersson som medarbetare och kreatör på XtremeCreator

- Andreas Rönnqvist

Genom att bygga din gemenskap, skapa kontaktytor med ditt följe, så skapar du anledningar för människor att känna gemenskap med dig och det du skapar. När de känner gemenskap med dig, så kommer de att stanna oftare och längre. Efter en stund så kanske de smittas av ditt följe’s energi och själva blir till följeslagare. Kanske de bara stannar ett tag, läser din blogg och existerar i periferin. Men när du erbjuder en exklusiv chans att köpa just det den enskilde individen värderar högt, så kanske den tyste läsaren i periferin stiger fram och blir en av dina viktigaste kunder. Eller en av de viktigaste individerna i ditt liv på andra sätt – underskatta inte möjligheten att tillåta alla att delta efter sina egna premisser.

Vad tjänar jag på en gemenskap?

Kanske en lite krass fråga, men ändock en fråga som kommer att ställas – varför ska man anstränga sig för att öppna upp för kommunikation, när det kan vara kritik eller negativt? För att det leder till bättre saker överlag. Till och med om du får kritik så vet du vad som kan vara bra att åtgärda eller åtminstone hålla i åtanke. Om du får stora hat-kommentarer så vet du åtminstone vad som får dina läsare att reagera. Många plattformar har byggts på att få folk engagerade, oavsett om det är negativt eller positivt, och sedan anpassa sig.

Men ur gemenskap föds informationsutbyten, kunskapsbyggande, vänskap och förtroende. Det sista, förtroende, är essentiellt om du vill sälja något, påverka andra, skapa förändring eller bara få människor att dela med sig av saker. Värdet av information & kunskap brukar säga sig självt, vänskap är svårt att värdera och förtroende egentligen omöjligt att värdera, för det beror på vad man gör av det förtroendet.

Överlag kan man dock säga att du inte förlorar något, du vinner fördelar som inte går att få på särskilt många andra sätt och allt detta för en ganska liten investering i form av beteende och arbete.

Hur bygger man en gemenskap?

Alla former av gemenskap bygger egentligen på ett enkelt recept – kommunikation. Enbart genom att kommunicera har du en möjlighet att bygga relationer med dina användare, kunder, kamrater – och endast genom att inbjuda till kommunikation kan du påbörja resan mot att skapa en relation med andra.

Ett sätt att bygga en gemenskap kan vara att skriva intressanta blogginlägg samt erbjuda dina läsare möjligheten att kommentera dessa. Detta brukar vara standard på de flesta moderna bloggverktyg, men man ser även att fler och fler nyhetssajter rör sig mot detta upplägg vilket visar på att intresset att kommunicera på detta sätt existerar även utanför bloggvärlden.

Men kom ihåg att bara för att det finns en möjlighet att kommunicera innebär inte att människor automatiskt kommer att börja kommunicera med dig utan en uppmaning eller en inbjudan. Man kan se det som vilken fest som helst, där finns möjligheten att börja prata med andra människor, men oftast behövs en möjlighet att påbörja en konversation. Det kan exempelvis vara att man ger sig in i en pågående diskussion, eller med andra ord – kommunikation föder kommunikation, om andra redan kommunicerar känner sig fler manade och tillåtna att kommunicera.

Ett annat sätt kan vara att ställa en fråga som man söker svar på, det mest klassiska sättet att starta konversationer när vi möts ansikte mot ansikte. “Hej, jag heter Andreas – vad heter du?” Den där frågan i slutet är en öppen inbjudan att svara, att börja kommunicera. På samma sätt kan man ställa frågor i artiklar, blogginlägg eller på andra sätt erbjuda människor att besvara något. Då har man tagit första steget och bjudit in andra att kommunicera.

Som ett brev på posten – har DU några tips på hur man öppnar för en konversation som jag inte tagit upp här? Har du ett tips för läsarna om ett bra verktyg för att bygga gemenskap, öppna för kommunikation eller dela med sig av något? Skriv en rad!

- Andreas Rönnqvist

Bild av gaptone

Binero

Hur går det till då? Vi kommer att dra en slumpmässig vinnare bland de som interagerar med oss. För att delta krävs följande:

• Följ oss på Twitter @xtremecreator.
• Twittra “Tävla med @xtremecreator och vinn 2 timmars privat konsultering. Med XtremeCreators hjälp blir det enklare. Läs mer här: http://bit.ly/cR3n5“
• Lämna en kommentar här (frivilligt, men du får en extra chans att vinna med en kommentar).
• Skriv en kort bloggnotis om oss, tävlingen eller något annat som har med XtremeCreator att göra. Länka till deta inlägg (också frivilligt, men ger precis som kommentaren ovan en till chans att vinna).

Gör du alla tre (twittrar, kommenterar och länkar) har du alltså tre vinstchanser, men för att vara giltig som vinnare måste du ha twittrat oss. Kommentar och blogginlägg viktar alltså ditt twittrande så att det “väger mer” när vi slumpar ut vinnaren.

Lycka till! Det ska bli jättekul att se vad vi får konsultera för projekt!

Notis: Vi stänger tävlingen om en vecka, eller när vi har nått 100 “tweets” om det hela. Missa inte chansen utan twittra nu!