Det pågår ett mycket intressant projekt på nätet för tillfället. Idén föddes ur en önskan från författaren att hitta ett sätt att bjuda in sina läsare i berättelsen redan på ett tidigt stadium, att låta läsarna vara medförfattare redan från början genom kommentarer och möjlighet att skapa en egen karaktär som skrivs in i berättelsen. Eventuellt är fler möjligheter på gång, men jag vet inte mer i skrivande stund. Projektet heter Ur avgrunden och är en bloggroman.

Romanen är satt i ”Mörkret”; ”en fiktiv värld som ligger ganska nära vår egen, i en ganska nära framtid” som författaren själv definierar det. Novellsamlingarna Ur mörkret (2007) och Ur djupet (2009) samt rollspelet Skymning utspelar sig i samma fiktiva värld. Skådeplatsen är Malmö och Limhamn, platser författaren känner väl och tillbringar sin vardag i.

I Prologen möter vi Lydia, Petra och kapten Värn som står inför att fatta ett ohyggligt beslut. Stämningen är laddad, obehaget är påtagligt både hos karaktärerna och för läsaren. I första kapitlet presenteras vi för Anders, berättelsens ”jag”, som får ett abrupt uppvaknande en morgon. Det visar sig att det skärmsläckarprogram han skrivit mer eller mindre på skämt har blivit ett massförstörelsevapen med ödesdigra konsekvenser.

Jag har funderat över vilken genre den här romanen skulle placeras i, men där går jag bet. Det är som en alldeles egen sort för sig. Författaren säger själv: ”Den här gången är det apokalyptisk skräck som gäller som genre. Tänk stora, onda gudar a la Lovecraft. I Sverige. Och med ungefär den humor som du vant dig vid att älska.” Om det inte vore för att berättarjaget Anders är så förvirrad över det som sker skulle jag kalla det för ”magisk realism”. Om det inte vore för att staden Malmö i sig är egal i sammanhanget (berättelsen skulle lika gärna kunna utspela sig i vilken större svensk stad som helst) skulle det kunna vara urban fantasy. Det är för humoristiskt för att vara renodlad skräck. (Jag skrattar högt minst en gång i varje kapitel hittills, och nu har kapitel sju släppts.) Det ligger för nära verkligheten för att vara fantasy, och det innehåller rätt mycket drag av science fiction utan att vara satt i en avlägsen framtid.

Jag har inte läst mycket skräck i mina dar – några noveller av Edgar Allen Poe och några noveller av Inger Edelfeldt med huvudpersoner som söker sig till det ockulta – och ogillar att bli skrämd, varför jag av principskäl inte ser skräckfilm, men ändå älskar jag den här historien. Den har visserligen inte blivit särskilt skrämmande än, men riktningen har alltså utpekats.

Humorn är ett av de tydligaste inslagen och en stor behållning för mig som läsare. En återkommande association är Douglas Adams Liftarens guide till galaxen. Framför allt rör det sig om sarkasmer och halsbrytande komiska vändningar. Det märks också att författaren gjort efterforskningar på olika vetenskapliga områden och beskriver detta trovärdigt. Språket är ledigt och nära talspråk, det finns en skicklighet i variationen av meningslängd för att göra poänger och skapa tempoväxlingar.

Att romanen kallas ”bloggroman” är för att den skrivs i bloggform. Man kan väl säga att det är den moderna följetången; texten släpps kapitel för kapitel med någon dags mellanrum, men, som nämnts ovan, ger formen också läsarna möjlighet till medförfattande genom kommentarer. Där kan läsarna uttrycka nöje och missnöje med utvecklingen, komma med förslag på hur historien skall utveckla sig, ge allmänt glada tillrop – eller för den delen burop – och påpeka korrekturfel. Det är dock endast ett fåtal som nyttjat denna möjlighet hittills – det skall bli intressant att se vart detta kan leda. Själv kommenterar jag flitigt och det är väldigt roligt att kunna ha en dialog med författaren i takt med att man möter texten. Någon tidigare erfarenhet av sådant läsardeltagande har jag inte – jag har alltid fascinerats av men aldrig deltagit i rollspel eller ”soloäventyr”, aldrig röstat på ett alternativt filmslut och endast en gång skrivit till en författare för att berätta om min läsupplevelse (författaren var förresten densamma som ligger bakom Ur avgrunden och råkar vara en god vän till mig).

Följetången som form kan man säga mycket om, både positivt och negativt. Det är lite som med en ask praliner på en bjudning – man vet att det finns så mycket gott, men får inte stoppa i sig mer än små välavvägda portioner åt gången. Eftersom det portioneras ut i stycken kan man inte föräta sig på det, men man vill att varje bit ska vara så länge som möjligt. Därför har det fallit sig så att jag läser varje del flera gånger, i väntan på fortsättningen, för jag gillar verkligen den här världen och de här gestalterna.

Ett annat sätt att medförfatta är att skapa sin egen karaktär. Författaren har tillsammans med en kollega i rollspelet Skymning utarbetat ett ramverktyg för karaktärsskapande under CC-licens. Till priset av en biobiljett (100 kr) kan man alltså bli inskriven i historien om världens undergång. Den första läsarkaraktären dyker upp i kapitel fyra i form av Tekla, Byrå P:s allt annat än vanliga bibliotekarie/arkivarie. I skrivande stund har tre av tio läsarkaraktärer köpts. Tekla råkar också vara sprungen ur min fantasi – det är alltså jag som diktat upp henne. Jag är mycket nöjd med hur hon gestaltar sig i romanen och man kan med fullt förtroende överlåta sin karaktär till författarens varsamma och kärleksfulla kreativitet.

Har du inte redan läst Ur avgrunden – gör det. Du kommer inte att ångra dig.

Mia Dalqvist

Hela denna artikel förutsätter att du vill tjäna pengar på det du gör.

Kanske en konstig fråga – men fundera på det. Kan du tjäna ihop 10 kronor med det du gör? 10 kronor är inte mycket – men det är en början. Om en del av det du vill göra involverar att tjäna pengar så måste du börja någonstans och det kan verka läskigt att fundera på att tjäna sin första miljon. Stora siffror som vi ofta relaterar till viktiga saker i livet – lägenhet, hus, hem, bil. Sådana kopplingar kan göra att vi känner oss små inför uppgiften vi har framför oss, vilket ofta gör att det verkar svårt.

Fokusera på 10 kronor

Så sluta fundera på den där första miljonen, och fokusera på dina första 10 kronor. Kan du tjäna ihop dina första tio kronor på det du gör? Kan du sälja en teckning till någon för 10 kronor, om du tecknar? Kan du få någon att betala 10 kronor för att ladda ner din novell på nätet? Kan du få någon att betala 10 kronor för 30 minuter konsultation med dig? Det låter väl ganska enkelt eller hur? Så gör det då – för när man väl kommit över den där mentala gränsen så blir allting lättare.

Sen är det också ett sätt att faktiskt undersöka om ens idé eller projekt är värt att fortsätta med – om du inte kan hitta en endaste person som är beredd att betala för det du gör, då kanske du ska fundera på om det är en riktigt bra idé att fortsätta.

Så, gå ut och tjäna dina första 10 kronor på det du gör. När du tjänat 10 kronor har du fått en första liten inkomst – investera de pengarna inför framtiden. Gå sedan ut och tjäna 100 kronor – sälj 10 kopior av din e-bok för 10 kr styck, eller sälj 5 timmars konsultering för 100 kronor. Eller höj priset, sälj 4 böcker för 25 kronor styck, eller 2 timmars konsultering för 100 kronor? När du fått de pengarna, investera dem i företaget igen. Sen satsar du på att tjäna 1’000 kronor – återinvestera. Tjäna 10’000 kronor. Och fortsätt på den banan. När du nått ett mål så ökar du målet tiofallt och fortsätter arbeta mot det.

Att återinvestera pengarna i företaget gör också så att du, medan du utmanar dig själv, bygger upp företagets ekonomi – eller om du ens HAR ett företag. Detta kan vara ett snabbt och bra sätt att både komma igång, bygga upp lite ekonomi för att registrera företagsnamn och investera i domännamn, webbhotell och andra grundkostnader. När du har en bra grund så har du lärt dig en del om din produkt, dina kunder, skapat ekonomi samt kommit förbi den mentala gränsen som ibland kan hålla en tillbaka. Så sluta fundera, sätt igång och tjäna dina första 10 kronor!

På temat “10″ kan man göra ett sorts prov för att avgöra om det finns en marknad för produkten eller tjänsten man tänker erbjuda.

10-testet

Testet som koncept är relativt enkelt – målet är att hitta 10 personer som kan tänka sig att betala för din produkt eller tjänst. Men inte en kompis, din mamma eller någon som du redan känner, nej 10 andra personer eller företag ska vara beredda att betala för det du gör.

För att göra detta måste du börja arbeta på att sälja redan nu. Du måste alltså sälja in konceptet, som om du redan var klar, och få 10 personer att betala det du tänkt ta ut för produkten/tjänsten. Självklart behöver de inte betala i förväg, utan de kan ju betala när de får tillgång till tjänsten eller produkten – men det ska vara ärliga försäljningar.

Detta låter kanske konstigt, att lägga ner tid på att sälja något du inte är klar med, men detta test visar dig flera saker:

• Om din produkt eller tjänst kommer att fungera på marknaden överhuvudtaget – får du inte 10 sålda så är det dags att ta sig en rejäl funderare på om det kommer att funka.
• Om du själv kan sälja denna produkt – du kanske inte får 10 sålda men det har mer att göra med dig som säljare än produkten? Då kan det vara dags att hitta en partner som är bra på försäljning.
• Om du får 10 sålda så ser du snabbt hur stor marknaden är – gick det lätt eller svårt? Hur många samtal eller kundbesök var du tvungen att göra för att få en såld? Detta ger dig en överblick, om du behövde besöka 100 potentiella kunder för att sälja en, ligger du på ca 1% marknad. Räkna på detta.
• Hur lång tid tog det att sälja en? Om du la ner 40 arbetstimmar på att sälja en, kommer det att räcka för att täcka dina kostnader? Här får du en översyn ungefär hur lång tid varje försäljning tar i tid, vilket tillåter dig att göra en uppskattning för inkomster.

Men förutom kunskap ger denna övning dig något mycket värdefullt – erfarenhet. Du har varit ute, träffat potentiella kunder, slipat ditt säljsnack, fått höra vad de vill ha av din produkt, kunnat mäta marknadens reaktioner på den. Kanske du behöver lägga till en feature du inte tänkt på, men som efterfrågats? Kanske priset är för högt, eller rent av för lågt? Kanske du kan hitta helt nya kunder än du tänkte dig från början.

På detta sätt kan du också finslipa och förändra din process, innan du har investerat all din tid och eventuellt pengar i projektet. Många pratar om kaizen, agile business och lean – men allt handlar om att göra små förbättringar av projektet, gärna i kommunikation med kunderna. Denna form av kommunikation mellan dig som säljer och den som kommer att konsumera det du skapar hjälper dig att förbättra din slutprodukt.

Bild av sebilden

På 80- och 90-talet, under den första boomen av rollspel i Sverige (Drakar och Demoner var hett!) så släpptes ett antal “soloäventyr“ som var en slags böcker där man guidades igenom handlingen med val av typen: “Om du vill slå trollet med klubban, gå till sidan 80. Om du vill fly in i labyrinten, gå till sidan 111″. Det var en intressant berättarteknik, där läsaren inte bara guidades på en snitslad bana igenom boken, utan där man kunde välja eller i alla fall påverka vad som hände med hjälten.

Sedan kom Boomen. Med stort B. Internet.

Internet gav möjlighet att koppla ihop olika medier på nya sätt. De första försöken att låta folk påverka handlingen var egentligen mest “filmer med två slut” där man kunde välja vilket av sluten man gillade bäst. Men Internet har, just genom sitt sätt att inte vara papper – att vara föränderligt – ändrat på själva sättet vi berättar. Eller i alla fall sätten vi kan berätta på.

När någonting är tryckt på papper så är det färdigt. Berättelsen är slut. Det är för sent att påverka.

Men flera modiga människor (bl a XtremeCreator’s “egna” Anna Troberg) började tänka annorlunda. Anna definierade “Spineless fiction” som var någon slags mellanting mellan rollspel och traditionellt berättande. Själv testade jag att öppna upp en novell – “Odöda mitt ibland oss” för “riktiga” människor. Folk spelade sig själva under vad som beskrevs som en “zombie-invasion”. Om du inte har läst det färdiga resultatet så ska jag inte spoila det för dig, men låt oss säga att “spelarna” inte hade riktigt hela handlingen klar för sig.

Nu tänkte jag testa igen. Den här gången blir det ett “enklare” experiment, nämligen att låta tio läsare skapa karaktärer som kommer dyka upp i berättelsen, men själv vara den som styr handlingen. (Tycker du att det här låter intressant kan du gå hit och läsa hur du går till väga).

Det kan vara viktigt att minnas i en tid där vi talar om “det nya” i litteraturen som “ny teknik”. E-böcker med bättre prestanda, ljudböcker som MP3-filer, eller streamade ut till mobiltelefoner, exempelvis. Men jag tror att den nya tekniken, i händerna på duktiga berättare, kan få en helt ny innebörd.

Hur tänker du själv? Och har du egna experiment eller försök som inspirerat dig?

Jag brinner för entreprenörskap, kreatörer och spel. Detta ledde mig till mig nuvarande jobb, men också ut till flera projekt som simmat omkring i mitt medvetna och i mitt agerande. Jag har helt enkelt fördelat ut min tid på för många projekt – Skymning tillsammans med Mackan Andersson (som även är skribent här på XtremeCreator sen ett tag tillbaka), Drakhierta – ett rollspelsprojekt sprunget ur det öppna rollspelet Dunder & Drakar som vill skapa ett fritt rollspel för en ny generation i Sverige, mitt semi-personliga bloggande på Stormhierta samt mitt engagemang här. Flera olika projekt att försöka rodda med andra ord.

Med så många olika projekt på G innebar det också att mitt fokus splittrades och jag förlorade siktet på mina mål, jag kände mig hela tiden stressad över att vad jag än prioriterade hamnade jag efter med de andra projekten – vilket i slutändan ledde till att jag stressade mer än jag skapade. Jag fastnade i en konstig form av paralys – en som föddes ur att jag ville, men svek när jag skrev något. Efter en diskussion med en vän kom lösningen som en blixt från en klar himmel – istället för att fundera på att döda av en eller flera av dessa projekt som låg mig så varmt om hjärtat, varför inte sammanföra dem?

Vilket för oss till titeln på inlägget – början på en ny era. Från och med idag kommer XtremeCreator att husera entreprenörskap, kreativitet och en större dos personlighet. Jag tänker sammanföra Skymning, Drakhierta, Stormhierta och XtremeCreator här, på den egentligen naturliga mötesplatsen. Så förvänta er mer personliga inlägg och personliga reflektioner över entreprenörskap och den kreativa processen. Förvänta er mer rollspelssnack. Förvänta er en himla massa om att göra saker tillsammans – för i nätverkandet och samspelet har vi enormt mycket att vinna.

Så vad har då detta med entreprenörskap att göra? Fokusera. Om du har flera projekt eller företagsidéer, hitta den gemensamma nämnaren och se om du kan sammanföra dem. Ibland är det värt att kapa av en del av projekten, som att ansa en buske för att den ska må bättre – men ibland kan man hitta synergier och samarbetsmöjligheter om man bara slutar att vara mitt uppe i allt utan tar ett steg bakåt och försöker se lite nyktert på ens projekt.

Kan du sammanföra studierna med skapandet? Eller med företagandet? Kan du lära dig av vad du gör inom företaget, som kanske kan vara av värde i en kurs? Kan dina företagsprojekt kanske må bra av lite ansning och en del renodlande? Men kanske viktigast av allt – finns det något som håller dig från att lyckas? Då kanske det kan vara värt att fundera på din relation till det hela.

Bild av andreweick

Så vad är KickAss-entreprenörskap då? Att strunta i vad alla andra uppfattar som “rätt” eller våga sig på att göra något “omöjligt”? Ja, till viss del – men vi ska fortsätta i filmens värld. Dave skapar alter-egot KickAss, men det genomgående temat i filmen är mer hur ofta Dave får stryk av andra. Han blir misshandlad så till den grad att han hamnar på sjukhus, och i en scen blir han grovt torterad. KickAss fortsätter ändå, envis som få, genom allt det jobbiga för att komma ut på slutet av sina utmaningar som den hjälte han ville vara.

Det är KickAss-entreprenörskap – att våga ifrågasätta andras sociala och mentala konstruktioner, att utmana dessa och att vara envis nog för att ta sig igenom det jobbiga och arbeta mot sina mål trots motgångarna. Dave tar också upp några andra saker som kan översättas till bra tips för en entreprenör:

1. Han identifierar något som ingen annan gjort, ett koncept. Se dig omkring om du ser en marknad eller potential som kanske verkar uppenbar, men som ingen har realiserat än.
2. Han tar tag i saken och GÖR det han föresatt sig. Många drömmer om att starta ett företag eller prova ett projekt, men gör inget. Bli inspirerad av Dave istället och ta tag i DIN grej och gör något av det. Fundera inte bara på det.
3. Han tränar. Ok, han misslyckas ändå, men han försökte förbereda sig så gott han kunde – vilket är det vi anammar. Förbered dig så gott du kan utefter de premisser du har. Och som Dave – dagdröm lite också, det inspirerar.
4. Han skapar kontakter. I filmen är det tack vare andra karaktärer (Hit-Girl & Big Daddy) som Dave faktiskt kommer någon vart. Underskatta inte vikten av att skapa nätverk, byta tjänster, hjälpa andra och få kompisar.
5. Han hjälper andra – utan föresatsen att tjäna på det. Detta ger honom stöd, reklam, vänner, allierade, hjälp. Hjälp andra, inte för att du vill vinna något på det, utan för att du kan. Det vinner vi alla på i slutändan.

Känner du till någon KickAss-entreprenör? Jag vet några, men jag vill gärna höra om fler!

Foto av Aagius

Text av Andreas Rönnqvist

Innan vi sparkar igång delar vi med oss av deras senaste trailer

Project London: Multiply Teaser from Phil McCoy on Vimeo.

IAN = Ian Hubert, Writer Director Project London

NATE = Nathan McCoy, Executive Producer Project London

PHIL = Phil McCoy, Executive Producer Spiral Productions LLC

Q: Before we get into the meat of the interview, what is Project London?

PHIL: Project London is pretty much a no-budget (almost nothing compared to the average Hollywood release) science fiction, action adventure, effects film. It was written and directed by Ian Hubert. My brother Nathan and I are producing it. Project London is also the focal point of my desire to launch an entertainment company built on a new business model that does not require us to rely on traditional filmmaking and distribution methods and models to succeed.

Q: Care to share a little about what the movie is about? Plot, major characters, you know the drill by now I take it?

PHIL: It’s the coming of age story of a young man who must deal with the loss of his father, decide if he will help the government and rat out his father’s associates or join their cause and work to put an end to “Project London,” a secret initiative sponsored by the military wing of the government. The young man’s name is Nebraska Higgins and his journey begins with the discovery of his own “potential”, a psychokinetic power innate in all Nalardians—a race of aliens that now share the planet Earth with humans. Filled with questions and fears about how to learn about and control the ever increasingly dangerous manifestations of his potential, he connects with Jerry, a sometimes welcome mentor and former colleague of his father. It turns out that Jerry was a victim of Project London and must constantly wear a gas mask and keep all of his skin covered at all times in order to contain his own massive levels of potential. Nebraska’s study of potential is barely started when a threat to the earth from across the galaxy begins communicating with him. The story is propelled toward a battle royale between the military, resistance forces and the nemesis of the Nalardian home world, the outcome of which will determine the future of Earth’s existence.

NATE:  The action takes place in Seattle and the timeframe is more or less “now”, but the setting is one universe over.  The scenery is recognizable but there will be notable and interesting differences.

Q: Whose idea was Project London from the start?

PHIL: Ian developed the story and created the script for Project London. I only recently learned that he had written about 20 drafts before he showed me what I consider to be the first draft.

IAN: But the idea to make a film was solely Phil’s. He called out of the blue sometime around when I graduated from high school with the proposal that we try to make a feature film to help launch his dream of creating an entertainment company. I was in the middle of the doldrums of trying to decide ‘what to do with my life’, and figured making an actual film could be a great alternative to… anything.

Q: What caught your attention with the movie?

PHIL: When I sat down to read the script for the first time, I couldn’t put it down. The energy in the story grabbed me in the first act and pulled me through to the end. I was delighted with it and immediately felt we had a “barn burner” of a story, a real popcorn film that would delight its audience.

NATE:  I had a similar experience reading the script for the first time.  It’s a fun story, it really moves along and the characters are engaging.  I really enjoyed how information was progressively revealed about the universe and the difficulties in which our main character is enmeshed.

Q: How many people have worked on the film? How many were volunteers?

PHIL: You can see on our production blog, that around 250 people have worked on the film. Everyone is a volunteer to date, which continues to amaze me. Plus, we are still in post-production as of this writing and more people are joining the team almost weekly to help finish and market the film.

Q: One could say this was, at least partially, a community project. What were the biggest benefits of this approach? The biggest hurdles or problems?

PHIL: There is no way we could have hoped to make such an ambitious movie, a complex story with heavy visual effects and almost no money, unless a community of artists had joined the cause. Key elements like the tools available to us through the Internet and Blender’s open-source animation software have allowed us to manage the film (Google Groups, Live Mesh) and work with artists from around the world. The only real challenge to working with volunteers is that most everyone still has to make a living, so securing commitments for coordinated activities and deliverables could become quite challenging. People would often join the project, do a little bit of work, and then move on, which we completely understood.

NATE:  The biggest benefit of working with volunteers is that we could actually make the movie. Our funding is limited and without volunteers it would have been a non-starter. I’ve been consistently impressed with the quality of the work. I’m amazed at how much people have given of themselves. I really think it’s a tribute to the story and the visuals that Ian has created and its power to inspire. As Phil says, planning and project management have been difficult with an all-volunteer crew.  Because of this, the post-production timeline has been long. We are closing in on completion now, due to the perseverance of many wonderful people.

Q: Did you know before the start that this movie would get as much traction with the Blender community? If not, why take on a science-fiction movie with over 650 special effects shots?

IAN: No, none of us knew. Never having really counted, I kind of assumed there’d be a couple dozen VFX shots, and based on past experience I estimated it should only take 3 months or so. When the number kept shooting up and up, and the end-date estimation point kept moving further and further out, it was kind of mind-numbing for a while. I think the biggest reason we did this was because we looked at it and realized we could, and couldn’t think of enough reasons not to. It’s an asset we knew we had in the bag from the start, so we decided to tap it to raise the visible production values in a way that didn’t really cost as much (apart from time investment).

NATE:  I think it would have given us pause if we had truly realized what we were getting ourselves into.  At the same time, I don’t think there has ever been such an ambitious, ultra-low-budget effects film. I think it will absolutely blow people away that it was created with volunteers and a healthy dose of open source software. I also think that we will motivate many, many people to say, “Hey, I could do that” – which will spur even more people to take a look at Blender.

Q: From an Open Source perspective, what will the Blender community” get back” from Project London? Will the models used in the movie be shared with the community?

PHIL: I admire how the Blender Institute operates and believe that we have a significant responsibility to contribute to the Blender community in the same way that they have freely invested in the success of Project London. So yes, we are planning to release the robots (exosuits), space ships (lifters), and creature models and rigs created for Project London to the Blender community and others for free. This has to be a first; has any other film studio done something like this? Can you imagine how cool it would be if Hollywood studios gave away models and rigs to their blockbusters like Transformers! There would likely be a wonderful explosion of fan films with more people learning that they can create art and entertainment that people actually want to see.

NATE:  I agree – I’m pretty pumped that we’re going to release the Project London models under a Creative Commons license.  It’s very much in the spirit of the volunteer effort to make the film – we’re really building a community around this movie.  We think that this will play into our future effort as well – where we create, work with and give back to a community of people that are interested in the work that we do.  Rather than mass market movie distribution, it’s community oriented and distributed on the internet.  Our connection to Blender is all about that and I’m psyched to see it continue.

IAN: I hope people have as much fun experimenting and working with the models as we did. And also; maybe more fun?

Q: How have you been marketing the movie? How do you intend to market it in the future? Would you do something different if you would do it all again?

PHIL: Serious self-distribution in the movie business is a largely uncharted realm. We are constantly looking for ideas and studying what others are doing and adapting our plans. We are going to apply the same no-budget approach to marketing that we applied to the making the film. In North America, we are primarily going to market the film through social media (FaceBook and YouTube, etc.). We will be ramping up these efforts with a series of press releases and trailers. Culminating in a pre-sale opportunity where fans can get a credit in the film if they place an advance order for a disk. In just a few weeks, we plan to announce an opportunity for fans to help spread news about Project London and earn a special credit in the film. Right now we are working on our first press release to entertainment news organizations and a new 90 second teaser clip. We will also be working to place Project London on NetFlix and iTunes. We will add to and modify our plans through the process of releasing it. Many people have given us terrific ideas like, identifying the top sci-fi bloggers and showing them the film if they’ll write about it. Are you a top sci-fi blogger? I would love to hear from you. This is our first time marketing a film, so you can bet on our next film, we’ll be able to work smarter and more efficiently.

NATE:  Some people will be happy with a streaming rental from iTunes.  Others will want to order a physical DVD.  We’re looking into connecting with people any way we can that is outside of the current distribution system and allows us to manage it ourselves.  We’re also going to look into opportunities to sell various packages that will connect with different groups within our community.  For example, there are going to be people that get inspired to make their own sci-fi movie.  We want to create a package for them that include various revisions of the script, various edits of the movie, draft and finished graphic novel, Blender models, sound effects and more.  A “producers package” if you will.  Artifacts that will help guide you in your own efforts to go after something ambitious and amazing.

IAN: I think the results of our marketing efforts will be one of the most interesting revelations of the entire process. It’s true, there are very few case studies we can draw on to get an idea of how many people we can reach, and what percentage of the people we do reach will actually buy the movie–it’s the ultimate mystery we’ve had to live with for the past three years, and all our projects beyond this hinges on it.

Q: What are the biggest challenges smaller and/or independent film-makers face today? How did you meet them?

PHIL:  There has never been a better time for filmmakers than right now. The basic ingredients of filmmaking are story, talent and tools. Today, all three can be found in abundance thanks to digital technology in the form of filmmaking tools (acquisition, editing and delivery) and the tools on the Internet that facilitate networking and collaboration with other artists. Hollywood is going to change, in some ways, like the music industry whether they like it or not. With only about 300 films a year being distributed to screens in North America, there is a huge opportunity to drive innovation and create more opportunities for self-distributed films ultimately rewarding the artists who actually create the work. I think that the biggest challenge filmmakers face in such a land of opportunity, are the roadblocks they setup in their own minds. Filmmaking is hard work, developing an attitude and practice of finding a new pathway to your goal each time something trips or stops you is key.

NATE:  A big challenge for smaller and independent film makers is how to connect with your audience.  It’s hard enough to make a film, let alone get it seen by a ton of people.  We’re taking the community approach – getting people personally interested in helping us get the word out about this film to people who will love it (but just don’t know that yet).  This is still a work in progress, but we have a lot of confidence that this is the right way to go.

Q: How are you intending to distribute Project London? Any new ways of spreading the movie?

PHIL: We are going to focus on North America to start off. If we can make enough noise with our self-distribution efforts to attract mainstream news media coverage, we are hopeful to attract partners who can help us bring the film to other places on the planet. In terms of spreading our story, we are developing concepts for viral videos to be made by affiliated filmmakers and fans. We are partnering with some great musical artists who are contributing songs to the film. Some of these songs may be turned into music videos and released back to their fan base (via YouTube) to introduce them to Project London and our fans to their music.

Q: How much did the movie cost to make? Mind sharing a spread of where that money was spent? (the idea here is to give future film-makers an honest grip on what costs money in independent moviemaking)

PHIL: Even though everyone has volunteered so far, we have spent money on significant items necessary to make the film. About twenty five thousand (USD) was spent on an edit system. We spent about ten thousand on costumes, props, makeup, locations and permits including a couple days on a green screen stage. A couple thousand went to miscellaneous equipment rentals. There was twenty days of production and we averaged about twenty people on set everyday and provided ample snacks (energy bars, fruit, beverages) and a meal, sometimes two. During post-production, we decided to rent a helicopter to shoot aerial footage over the city of Seattle. This cost us about two thousand dollars. We are still looking at some significant costs ahead. We might have a professional mix done (stereo and 5.1) and there will be costs for DVD and Blu-ray authoring and replication. So in some respects our budget is still fluid.

Q: As we draw to a close, how do you intend to generate profit around Project London? What venues are you exploring? Many independent creators tend to use services such as Lulu (for books) and CreateSpace (books, movies, albums) to distribute their material and get widespread coverage. Will you be looking towards these models or not? Please explain your thinking behind that decision (regardless of the focus).

PHIL: First and most importantly, a good movie sells itself. If you deliver a great movie experience, people are going to talk about it and recommend it to their friends. We are working very hard to make sure we deliver a great experience with a story our audience will really enjoy. When people love a film, they often want souvenirs, clothing and other merchandise. So, we are developing a number of collectibles and clothing some of which are available now (see the store link at www.projectlondonmovie.com). As Nate has already mentioned, we are going to create a number of premium and experience packages to sell alongside the film including dinner with Ian. The filmmakers packages are likely to include copies of the shooting script, the edit script, and the as-recorded script along with burned Blu-ray disks showing an early rough cut of the film, a version mid-way through post-production and of course, the finished film and other souvenirs like one or two of the custom designed pistols used in the film. Everything will be available centrally from the official movie website. From there, depending on what you want to purchase, you will be taken to our store on Zazzle.com or Cafépress.com or PayPal. We expect to start by selling disks direct, packaging and shipping them from my home until we hit a volume level that warrants a shift to a fulfillment company.

NATE: You will also be able to see the movie (streaming) on NetFlix and on iTunes (purchase or rent). We are working on a soundtrack album that will feature some exclusive songs from some of the artists who contributed music to the film. This will be available from iTunes and on disk directly from us. An item we are exceptionally excited about is the graphic novel that is being created. It is a complete re-imagining of the Project London story for the printed page. We have just reviewed the mockup for the book and it is going to be a stunning, world class graphic novel. The graphic novel and scripts are going to be published on demand via Lulu.com. We have already done a test print on the graphic novel mockup and the quality is wonderful. In every case where we are evaluating product and merchandise options, we are looking for demand solutions first and foremost. What I mean by that is that the product is not created until the customer orders it. That way we don’t have to buy and hold any inventory. We are totally focused on the lowest possible cost of entry into the entertainment business. A philosophy we will keep if we are successful.

Q: One last question – what would be your advice to independent creators out there, making movies, writing books, creating music out there? Any words of inspiration?

PHIL: If you desire to make a living by making art, I believe you only need to look around a bit to see other artists connecting with audiences and making a living. Study how they do it. I don’t believe you need a record label or a film studio or a book publisher to legitimize your work, promote and profit from it. You can do all that yourself. Pomplamoose (check them out on YouTube) is a great example of artists presenting their art to the world and connecting with an appreciative audience who rewards them directly with purchases on iTunes. Today’s artists must be ready to navigate social media, blog and tweet, make hybrid rights management (channels) and variable copyright (Creative Commons) decisions and adapt to trends and ideas on the fly. It’s a  wild west of opportunity! Seize the day!

NATE:  We’re at a point in history where anything can happen.  You need to get out there and experiment.  Try different things.  The internet provides innumerable new ways to connect with your audience without having to go through traditional distribution.  If you want to make a living at this, you have to be aware of the fact that digital media can be copied perfectly and easily.  To generate income, you’ll need to find a way to connect with audiences and give them something more than just the digital media – whether that’s exclusive access, special packaging, personal involvement/credit or something else – the point is that you need to try different things.  You could be the one to invent the next big thing.

IAN: Keep doing it! The only difference between you and the person writing their own novel or composing their own album is that you’re not writing your own novel or composing your own album! People are so quick to list reasons they can’t do stuff, usually citing a lack of resources or time, or something else outside of their control–take that control back! Think outside the box and devise a way to create your vision on your own terms, without needing that resource. At the end of the day, even if it doesn’t all turn out how you plan, at least it was time well spent! Time spent doing what you love is never wasted. I can only experience about half of a good movie or a great song before I get so inspired I have to stop and go try to make something of my own. I don’t think I’ve played more than 10 minutes of a video game in a row in the past couple years because if it’s good enough to hold my interest, it’s good enough to get me crazy pumped about the possibilities (I’ve typed, ‘how to make a video game in blender’ into Google probably a dozen times)! Harness that excitement, and learn how to channel it from the world around you. Everything you hear in the world is a music or sound-design option waiting to happen! Everything you see is reference for your painting or a chance to better understand how the world works. It’s great! Try to live in a world like that, and when you succeed, you’ll be surprised to discover that everything becomes exciting! It’s awesome!

1. Vad arbetar du med?

Jag jobbar sedan 2002 heltid som standup comedian. I år är tionde året som jag kör comedy!

Vid sidan av det har jag också skrivit en del, allt från copy, krönikor och artiklar till noveller och sånt. Har också gjort lite översättningar, samt språkkollat ett par böcker som översatts från Tyska eller Engelska.

Sedan förra året arbetar jag dessutom några timmar i veckan på ett litet (teologiskt) förlag i Lund – Arcus förlag. Det är så pass litet så jag gör alla möjliga grejer där.

Jag har dessutom en liten firma som gör “smått och gott”; filmmusik (!), konsulting, kurser och annat som inte kan sorteras in riktigt under övriga hattar.

Men det är standup:en som ställer frukostflingorna på bordet.

2. Vad gillar du att göra?

Alltså – det är min filosofi i livet att i så stor utsträckning som möjligt försöka göra det man älskar, och sedan hitta en marknad för det. Så jag måste säga att alla mina “jobbgrejer” är prylar som jag gillar att göra. Och som jag gör, främst, för att jag gillar dem.

Förrutom jobbet är jag dessutom aktiv i Frälsningsarmén, tränar kampsport, spelar lite i band och så vidare.

Jag läser. Mycket. Säkert 70 böcker om året ett bra år. Jag har alltid en bok med mig när jag reser någonstans, om det så bara är en halvtimme till jobbet. Jag har läst överallt i rätt många år, vilket innebär att jag har drygt en hyllmeter litteratur hemma som jag läst i väntrum på sjukhuset, bland annat.

3. Varför? På båda ovanstående.

Jag arbetar med standup helt enkelt för att jag älskar det. Att få folk att skratta, till och med åt de svåra sakerna i livet, är viktigt för mig. Jag tror att skratt och humor är väldigt helande. Och jag tror att det är viktigt att inte ta sig själv på för stort allvar.

Skrivandet är skapande, för mig. Jag kan inte skulptera, dansa eller rita ett rakt streck. Men jag gillar ord. Och jag kan emellanåt använda dem för att bygga grejer. Men jag tror inte att vi kan förklara, på någon djup nivå, varför vi som människosläkte vill skapa och producera saker. Varför vi finner skönhet och vill härma det. Det finns bara där, det är det som gör oss mänskliga. Och jag skulle säkert skriva även om jag inte fick betalt för det, bara för att få skapa.

När det gäller mitt kyrkliga engagemang så handlar det helt enkelt om religiös övertygelse. Och att det blev just Frälsis handlar om att de har en betoning på att praktiskt leva ut tron. Vi diskuterar inte en massa spetsfundigheter i teologin, utan försöker hjälpa och stödja. Inte bara i ord, utan i handling. Och Frälsis slår inte Bibeln i huvudet på någon – det handlar i stället om att ha en tjänande attityd. Jag gillar det perspektivet.

Kampsporten har gett mig en massa positiva grejer – det är framför allt rolig träning. Jag har inte alltid tyckt att träning är kul annars. Det har dessutom lett till att jag återupptäckt min egen kropp. Att liksom hitta hem i den och börja trivas i den. Mycket av det jag gör annars kan lätt kännas ganska abstrakt, men kampsporten är väldigt konkret. Jag tror dessutom att träningen gör mig mindre rädd som människa.

Läsningen… Ja, att läsa är helt enkelt upptäcksresande i andras världar. Hur kan man inte gilla det?

4. Vad vill du göra som en kreativ entreprenör?

Tjäna pengar. På drömmar. Och hjälpa andra att växla in sin valuta (kreativa idéer, exempelvis) mot andra valutor som är värdefulla för dem (tid, pengar, erkännande, glädje).

I praktiken kommer det säkert att innebära att ta folk i handen och hjälpa dem att se saker på ett nytt sätt. Eller uppmuntra dem att våga göra saker annorlunda.

Och ibland är det säkert så praktiskt som att försöka hjälpa folk att hitta de lösningar som funkar för just dem, när det gäller teknik, organisation eller ekonomi.

5. Vad har du för pågående projekt? Gamla projekt?

Just nu jobbar jag på att, tillsammans med Andreas Rönnqvist, försöka skapa ett verktyg för kollaborativt berättande (läs: “en slags rollspel”), grundat på “min” skräckisvärld “Mörkret”. “Mörkret” är den värld i vilken flera av mina publicerade noveller utspelar sig. Och nu öppnar vi upp den världen så att fler får vara med och skapa och leka i den. Spännande!

Annars har jag två romanprojekt på G. Dels ett stort, en slags historisk roman / religiös thriller (tänk “Da Vinci-koden” för folk som faktiskt klarar av att tänka själva); och dels ett mindre, en skräckis som utspelar sig i Mörkret. Det mindre ska bli färdigt samtidigt som “rollspelet”, har jag bestämt mig för.

Jag ska dessutom i dagarna börja jobba med att BOKA standup, till en ny standupklubb som startar upp i Vellinge.

Och – ja… Det rullar på, helt enkelt.

Det vore kul att knyta ihop standup:en med mitt politiska engagemang i Piratpartiet på något sätt, men vi får se. Hittills har inte intresset inom PP varit överväldigande…

6. Varför? Båda ovanstående igen.

Oj… Alltså – jag drivs mycket av att göra det jag tycker är kul.

Kollaborativt berättande är något som verkligen intresserar mig, helt enkelt för att jag aldrig gjort något sådant själv, tidigare. Det känns tryggt att ha en speldesigner med där, så att jag bara behöver koncentrera mig på själva skrivandet och att skapa stämningar. I alla fall än så länge.

Romanprojektens “varför” är så stora, så jag tror att jag väljer att inte svara på det i en sån här intervju.

Och standupbiten känns rätt naturlig. Jag har varit med och drivit Malmö Comedy Klubb under nio år. Nu har jag klivit åt sidan, men vill driva något mer själv. Det känns dessutom som att det är lättare att göra det, i vissa stycken, lite utanför storstaden.

7. Vilka människor omger du dig med?

De flesta som jag umgås regelbundet med är människor som jag varit vän med länge. En personig egenskap som jag gillar är trofasthet. Och en öppen äkthet. Så det är nog egenskaper som jag tror finns i alla mina viktiga relationer.

Men annars gillar jag att träffa kreativa personer. Gärna i så olika fält som möjligt. Det är jättekul att se vad som händer i mötet mellan en kock och en dansare, exempelvis. Eller en kampsportare och en copywriter. När folk inser vad de (eller vi) kan lära av varandra och börjar göra nya insikter tillsammans – det finns inget bättre!

Och Frälsis har lärt mig att omge mig med människor som är rätt olika mig själv. Jag har inget behov av att känna mig bekräftad hela tiden på det sättet att jag letar efter folk som tycker eller tänker som jag. Ofta mår jag själv bättre av när något i mötet faktiskt skaver lite, får mig att tänka till och kanske se saker ur ett annat perspektiv.

8. Vem skulle du vilja byta ord med?

Författaren Neil Gaiman. En kille som jag verkligen beundrar på väldigt många plan. Risken är dock att vi skulle prata om allt möjligt som inte har ett dugg med hans författarskap att göra.

Som bildkonstnär skulle jag vilja träffa Roy Lichtenstein och prata med honom om vad som får honom att använda det språk och de symboler han använder. Han har skapat riktigt stor konst, på många sätt, i en form som jag gillar. (Nu är jag ju serienörd också…)

Och Madonna. Vem vill inte snacka med Madonna?

9. Vad kan vi vänta oss av dig här på XtremeCreator?

Jag tror att jag kommer kunna bidra med artiklar inte bara om “häftiga Internettjänster” utan “Vad ska jag som författare (eller tecknare, eller musiker, eller…) använda en tjänst som YouTube till?” Helt enkelt för att vi inte alltid tänker på oss själva som – i just det här fallet – videoproducenter.

En del handfasta råd inom det.

Jag hoppas också att vi, rätt snabbt, ska kunna få igång någon form av “elektroniskt bibliotek” – alltså en gemensam distributionsväg för XC:s medlemmar. Jag tror att vi kommer att inspireras, alla, när vi ser vad andra sysslar med och jag tror dessutom att det kan bli en bra resurs för folk som letar efter former att göra grejer på nätet.

Ett elektroniskt bibliotek med möjlighet att tagga vettigt, ger dessutom möjlighet till sökningar i stil med “jag gillar sf om enhörningar i rymden som arbetar som infektionsläkare”, så att man kan upptäcka flera, ja ALLA författare på XC som skriver om just enhörningsläkare.

Jag tror att vi dessutom kan vänta oss någon form av fysiska gatherings som möjliggör de där intressanta, berikande mötena. XC i köttvärlden, helt enkelt.

Vad tror du själv? Vad väntar du dig? Vad hoppas du på?

Med dessa ord välkomnar vi Mackan Andersson som medarbetare och kreatör på XtremeCreator

- Andreas Rönnqvist

Genom att bygga din gemenskap, skapa kontaktytor med ditt följe, så skapar du anledningar för människor att känna gemenskap med dig och det du skapar. När de känner gemenskap med dig, så kommer de att stanna oftare och längre. Efter en stund så kanske de smittas av ditt följe’s energi och själva blir till följeslagare. Kanske de bara stannar ett tag, läser din blogg och existerar i periferin. Men när du erbjuder en exklusiv chans att köpa just det den enskilde individen värderar högt, så kanske den tyste läsaren i periferin stiger fram och blir en av dina viktigaste kunder. Eller en av de viktigaste individerna i ditt liv på andra sätt – underskatta inte möjligheten att tillåta alla att delta efter sina egna premisser.

Vad tjänar jag på en gemenskap?

Kanske en lite krass fråga, men ändock en fråga som kommer att ställas – varför ska man anstränga sig för att öppna upp för kommunikation, när det kan vara kritik eller negativt? För att det leder till bättre saker överlag. Till och med om du får kritik så vet du vad som kan vara bra att åtgärda eller åtminstone hålla i åtanke. Om du får stora hat-kommentarer så vet du åtminstone vad som får dina läsare att reagera. Många plattformar har byggts på att få folk engagerade, oavsett om det är negativt eller positivt, och sedan anpassa sig.

Men ur gemenskap föds informationsutbyten, kunskapsbyggande, vänskap och förtroende. Det sista, förtroende, är essentiellt om du vill sälja något, påverka andra, skapa förändring eller bara få människor att dela med sig av saker. Värdet av information & kunskap brukar säga sig självt, vänskap är svårt att värdera och förtroende egentligen omöjligt att värdera, för det beror på vad man gör av det förtroendet.

Överlag kan man dock säga att du inte förlorar något, du vinner fördelar som inte går att få på särskilt många andra sätt och allt detta för en ganska liten investering i form av beteende och arbete.

Hur bygger man en gemenskap?

Alla former av gemenskap bygger egentligen på ett enkelt recept – kommunikation. Enbart genom att kommunicera har du en möjlighet att bygga relationer med dina användare, kunder, kamrater – och endast genom att inbjuda till kommunikation kan du påbörja resan mot att skapa en relation med andra.

Ett sätt att bygga en gemenskap kan vara att skriva intressanta blogginlägg samt erbjuda dina läsare möjligheten att kommentera dessa. Detta brukar vara standard på de flesta moderna bloggverktyg, men man ser även att fler och fler nyhetssajter rör sig mot detta upplägg vilket visar på att intresset att kommunicera på detta sätt existerar även utanför bloggvärlden.

Men kom ihåg att bara för att det finns en möjlighet att kommunicera innebär inte att människor automatiskt kommer att börja kommunicera med dig utan en uppmaning eller en inbjudan. Man kan se det som vilken fest som helst, där finns möjligheten att börja prata med andra människor, men oftast behövs en möjlighet att påbörja en konversation. Det kan exempelvis vara att man ger sig in i en pågående diskussion, eller med andra ord – kommunikation föder kommunikation, om andra redan kommunicerar känner sig fler manade och tillåtna att kommunicera.

Ett annat sätt kan vara att ställa en fråga som man söker svar på, det mest klassiska sättet att starta konversationer när vi möts ansikte mot ansikte. “Hej, jag heter Andreas – vad heter du?” Den där frågan i slutet är en öppen inbjudan att svara, att börja kommunicera. På samma sätt kan man ställa frågor i artiklar, blogginlägg eller på andra sätt erbjuda människor att besvara något. Då har man tagit första steget och bjudit in andra att kommunicera.

Som ett brev på posten – har DU några tips på hur man öppnar för en konversation som jag inte tagit upp här? Har du ett tips för läsarna om ett bra verktyg för att bygga gemenskap, öppna för kommunikation eller dela med sig av något? Skriv en rad!

- Andreas Rönnqvist

Bild av gaptone

Binero

Hur går det till då? Vi kommer att dra en slumpmässig vinnare bland de som interagerar med oss. För att delta krävs följande:

• Följ oss på Twitter @xtremecreator.
• Twittra “Tävla med @xtremecreator och vinn 2 timmars privat konsultering. Med XtremeCreators hjälp blir det enklare. Läs mer här: http://bit.ly/cR3n5“
• Lämna en kommentar här (frivilligt, men du får en extra chans att vinna med en kommentar).
• Skriv en kort bloggnotis om oss, tävlingen eller något annat som har med XtremeCreator att göra. Länka till deta inlägg (också frivilligt, men ger precis som kommentaren ovan en till chans att vinna).

Gör du alla tre (twittrar, kommenterar och länkar) har du alltså tre vinstchanser, men för att vara giltig som vinnare måste du ha twittrat oss. Kommentar och blogginlägg viktar alltså ditt twittrande så att det “väger mer” när vi slumpar ut vinnaren.

Lycka till! Det ska bli jättekul att se vad vi får konsultera för projekt!

Notis: Vi stänger tävlingen om en vecka, eller när vi har nått 100 “tweets” om det hela. Missa inte chansen utan twittra nu!