Det pågår ett mycket intressant projekt på nätet för tillfället. Idén föddes ur en önskan från författaren att hitta ett sätt att bjuda in sina läsare i berättelsen redan på ett tidigt stadium, att låta läsarna vara medförfattare redan från början genom kommentarer och möjlighet att skapa en egen karaktär som skrivs in i berättelsen. Eventuellt är fler möjligheter på gång, men jag vet inte mer i skrivande stund. Projektet heter Ur avgrunden och är en bloggroman.

Romanen är satt i ”Mörkret”; ”en fiktiv värld som ligger ganska nära vår egen, i en ganska nära framtid” som författaren själv definierar det. Novellsamlingarna Ur mörkret (2007) och Ur djupet (2009) samt rollspelet Skymning utspelar sig i samma fiktiva värld. Skådeplatsen är Malmö och Limhamn, platser författaren känner väl och tillbringar sin vardag i.

I Prologen möter vi Lydia, Petra och kapten Värn som står inför att fatta ett ohyggligt beslut. Stämningen är laddad, obehaget är påtagligt både hos karaktärerna och för läsaren. I första kapitlet presenteras vi för Anders, berättelsens ”jag”, som får ett abrupt uppvaknande en morgon. Det visar sig att det skärmsläckarprogram han skrivit mer eller mindre på skämt har blivit ett massförstörelsevapen med ödesdigra konsekvenser.

Jag har funderat över vilken genre den här romanen skulle placeras i, men där går jag bet. Det är som en alldeles egen sort för sig. Författaren säger själv: ”Den här gången är det apokalyptisk skräck som gäller som genre. Tänk stora, onda gudar a la Lovecraft. I Sverige. Och med ungefär den humor som du vant dig vid att älska.” Om det inte vore för att berättarjaget Anders är så förvirrad över det som sker skulle jag kalla det för ”magisk realism”. Om det inte vore för att staden Malmö i sig är egal i sammanhanget (berättelsen skulle lika gärna kunna utspela sig i vilken större svensk stad som helst) skulle det kunna vara urban fantasy. Det är för humoristiskt för att vara renodlad skräck. (Jag skrattar högt minst en gång i varje kapitel hittills, och nu har kapitel sju släppts.) Det ligger för nära verkligheten för att vara fantasy, och det innehåller rätt mycket drag av science fiction utan att vara satt i en avlägsen framtid.

Jag har inte läst mycket skräck i mina dar – några noveller av Edgar Allen Poe och några noveller av Inger Edelfeldt med huvudpersoner som söker sig till det ockulta – och ogillar att bli skrämd, varför jag av principskäl inte ser skräckfilm, men ändå älskar jag den här historien. Den har visserligen inte blivit särskilt skrämmande än, men riktningen har alltså utpekats.

Humorn är ett av de tydligaste inslagen och en stor behållning för mig som läsare. En återkommande association är Douglas Adams Liftarens guide till galaxen. Framför allt rör det sig om sarkasmer och halsbrytande komiska vändningar. Det märks också att författaren gjort efterforskningar på olika vetenskapliga områden och beskriver detta trovärdigt. Språket är ledigt och nära talspråk, det finns en skicklighet i variationen av meningslängd för att göra poänger och skapa tempoväxlingar.

Att romanen kallas ”bloggroman” är för att den skrivs i bloggform. Man kan väl säga att det är den moderna följetongen; texten släpps kapitel för kapitel med någon dags mellanrum, men, som nämnts ovan, ger formen också läsarna möjlighet till medförfattande genom kommentarer. Där kan läsarna uttrycka nöje och missnöje med utvecklingen, komma med förslag på hur historien skall utveckla sig, ge allmänt glada tillrop – eller för den delen burop – och påpeka korrekturfel. Det är dock endast ett fåtal som nyttjat denna möjlighet hittills – det skall bli intressant att se vart detta kan leda. Själv kommenterar jag flitigt och det är väldigt roligt att kunna ha en dialog med författaren i takt med att man möter texten. Någon tidigare erfarenhet av sådant läsardeltagande har jag inte – jag har alltid fascinerats av men aldrig deltagit i rollspel eller ”soloäventyr”, aldrig röstat på ett alternativt filmslut och endast en gång skrivit till en författare för att berätta om min läsupplevelse (författaren var förresten densamma som ligger bakom Ur avgrunden och råkar vara en god vän till mig).

Följetongen som form kan man säga mycket om, både positivt och negativt. Det är lite som med en ask praliner på en bjudning – man vet att det finns så mycket gott, men får inte stoppa i sig mer än små välavvägda portioner åt gången. Eftersom det portioneras ut i stycken kan man inte föräta sig på det, men man vill att varje bit ska vara så länge som möjligt. Därför har det fallit sig så att jag läser varje del flera gånger, i väntan på fortsättningen, för jag gillar verkligen den här världen och de här gestalterna.

Ett annat sätt att medförfatta är att skapa sin egen karaktär. Författaren har tillsammans med en kollega i rollspelet Skymning utarbetat ett ramverktyg för karaktärsskapande under CC-licens. Till priset av en biobiljett (100 kr) kan man alltså bli inskriven i historien om världens undergång. Den första läsarkaraktären dyker upp i kapitel fyra i form av Tekla, Byrå P:s allt annat än vanliga bibliotekarie/arkivarie. I skrivande stund har tre av tio läsarkaraktärer köpts. Tekla råkar också vara sprungen ur min fantasi – det är alltså jag som diktat upp henne. Jag är mycket nöjd med hur hon gestaltar sig i romanen och man kan med fullt förtroende överlåta sin karaktär till författarens varsamma och kärleksfulla kreativitet.

Har du inte redan läst Ur avgrunden – gör det. Du kommer inte att ångra dig.

Mia Dalqvist

Man kan se det som en orienteringskarta så att man inte går vilse i projektskogens stora vidder. Ett projekt kan ibland vara som en skog, där det finns åtskilliga saker som lockar eller förvirrar. Det är lätt hänt att man tappar bort sig, så låt oss börja så ska du få lite tips om hur du undviker att gå vilse!

1. Ett projekt behöver ett mål.

För att något ska kunna slutföras måste du veta när projektet är slut, vad målet med hela projektet är. Det kanske kan verka enkelt, men ibland är det svårare än man tror. Målet med att måla en tavla kan vara att ställa ut den, att sälja den, att bli uppmärksammad eller bara att måla färdigt tavlan. Hursomhelst kan man aldrig veta om man är färdig om det inte finns ett reellt mål att arbeta mot. Om man inte vet när man är färdig är det svårt att motivera sig själv, samtidigt som det är svårt att definiera sitt projekt och att kunna få (#2) överblick över projektet samt (#3) skapa en återkoppling.

2. Ett projekt ska kunna överblickas

När du väl har definierat projektets mål så behöver du fortfarande kunna skapa dig en överblick över ditt projekt. Vad behöver göras, under vilka omständigheter och kanske viktigast när och hur ska dessa saker göras? Ett projekt kan i runda slängar definieras såsom bestående av tre faser – förberedelse, genomförelse och avslut. Innan man kan förbereda sig (#3) för att genomföra det, behöver man ha en överblick. Om du ska göra en dokumentärfilm om gatubarn i Peru så behöver det ordnas med kamera, rättigheter, besöksvisum, kanske sponsring eller ekonomi och så vidare – innan man kommer till själva genomförandet. Endast genom att ha överblick kan man förbereda sig.

3. Förberedelse är viktigt för projektet

Vi talar ofta om vikten av att komma igång med projekt, att börja istället för att fundera, att sätta sina idéer i verket istället för att gömma dem i sinnets mörka vråer. Att komma igång med ett projekt bör också involvera vissa förberedelser. Om du ska skapa en hemsida för att sälja dina hemmagjorda och exotiska vargpälströjor, så behöver du lära dig hur man bygger en hemsida, eller åtminstone administrerar en WordPress-blogg och hur Paypal fungerar. Men med ett mål och en överblick över vad projektet innebär så har du också det enklare förspänt för att faktiskt kunna förbereda dig väl. Notera dock att förberedelser är lika mycket en del av projektet som själva genomförandet (#4) och att ibland kan förberedelserna vara mer krävande än genomförandet självt.

4. Fastna inte i genomförandet, projektet ska i mål

Det händer ofta, särskilt när man inte har ett mål definierat för sitt projekt, att när man väl rullar igång och börjar genomföra saker, så gör man för mycket annat. Om man ska bygga en hemsida för sina vargpälströjor, så bygger man också hemsidor för sina hobbies, för en kompis som behöver hjälp och så vidare – man fastnar i genomförandet.

När du har ett mål, se till att genomföra projektet och sedan fortsätta med återkoppling och avslut. Ett projekt som aldrig avslutas är inget projekt, det är en pågående process. Så när du väl kommit igång med själva genomförandet, ändra inte måldefinitionen eller bygg ut projektet. Om du vill fortsätta med mer av samma sak, så är det bättre att skapa nya projekt som bygger på det nuvarande. Det är viktigt med återkoppling (#5) och avslut (¤6).

5. Återkoppling ger starkare projekt

När ett projekt har genomförts är det fortfarande inte riktigt färdigt än. Om man skapar återkoppling mot vad man gjort så lär man sig mer av projektet – man lär sig av det som gått dåligt och det som gått bra. Man lär sig hur man själv arbetar och hur man kan förändra sitt arbetssätt för att undvika samma problem som under detta projekt. Hur skapar man då återkoppling till sitt projekt?

Jo, man börjar med att se över alla de positiva aspekterna – vad gick bra och hur förstärker man dessa i nästa projekt? Det är bra om man skapar återkoppling tillsammans med någon annan som deltagit i projektet eller kanske till och med någon utomstående som kan komma med fräscha analyser av de problem som du själv lagt märke till. Efter de positiva sakerna går man igenom vad som gick dåligt eller fel, samt att man definierar hur eller varför.

Om man interagerat med andra människor i projektet är detta också rätt tillfälle att kommunicera med dem. Kontakta de individer som varit med och genomfört projektet, stöttat det eller betraktat det. Fråga dem vad de tyckte om genomförandet (alltså inte projektet i sig, utan hur det genomfördes), vad som gick dåligt och vad som gick bra. Man kan bli förvånad över att se saker från andra perspektiv och hur vissa saker kan te sig på ett sätt (positivt) för vissa, men helt annorlunda (negativt) för andra.

6. Avsluta projektet

Vid detta lag borde du alltså ha satt ett mål, skapat dig en överblick, förberett, genomfört ditt projekt och skapat återkoppling och lärt dig att bli en bättre ‘projektledare’ i framtiden. Nu är det dags att faktiskt avsluta projektet. Summera vad du har lärt dig, hur projektet gick överlag och sätt sedan punkt. Det kan vara värt att fundera på om du vill bygga vidare från detta projekt (med ett nytt projekt) eller om du vill starta något nytt. Vissa projekt kan vara grunderna för processer (som projektet att starta ett community, vilket leder till en interaktionsprocess med andra), men projektet i sig måste avslutas.

Bild av Dean Terry

Andreas Rönnqvist

Ett steg om dagen

Fundera på ditt projekt och vad den minsta delen som du kan dela upp det i. Du kanske skriver en bok, bygger en hemsida eller arbetar med att spela in en låt. Oavsett vad det är du gör, kan det delas upp i mindre delar – för författaren är det att skriva en sida, för hemsidebyggaren kan det vara att skriva en artikel eller koda en sida och för den som ska spela in en hel låt själv kan det vara att spela in trummorna.

När du väl har definierat vad den minsta delen är, så har du definierat ditt “steg”. Som jag ska, så var detta steget metaforiskt, men vad det är en metafor för, det beror på dig och ditt projekt. Fundera på hur lång tid det kan ta att göra just ditt steg – tar det 10 minuter, en timme eller mer? Låt oss säga att det kanske tar en timme, fråga dig sedan om du kan tillgodogöra dig en extra timme om dagen. Kanske du kan hoppa över att titta på TV, eller spendera lite mindre tid med att spela spel, surfa eller prata i telefon. 99% av alla människor har oftast en möjlighet att förvandla tid de spenderar på annat, som kan kännas mindre viktigt, till fri tid att arbeta med projektet.

Fundera nu på vad detta enda steg om dagen gör för ditt projekt. Efter en månad har författaren skrivit 30 sidor (ett kapitel), hemsidesnickraren har skapat 30 artiklar och musikern har skapat 30 ljudspår (säg 2 låtar). Efter ett år har författaren skrivit 365 sidor (en bok), hemsidesnickraren har skrivit 365 artiklar (och äger ett ämne på nätet) och musikern har skapat 365 ljudspår (24 låtar, eller två album). Genom att ta ett steg om dagen, så kan du som kreatör komma väldigt långt på din resa.

Ett steg tar för lång tid?

Kanske du behöver mer tid på dig än en timme för att ta “ett steg”. Absolut inte ett problem och det finns två enkla lösningar. Antingen hittar du sätt att lösgöra mer tid per dag, något som kan vara svårt för de flesta. Nästan alla kan hitta en timme per dag då de kan arbeta med sitt projekt. Tre eller fyra timmar är desto svårare. Det andra sättet är att ta ett steg per vecka istället. Hitta en tidpunkt då du kan sätta åt sidan ett par timmar för ditt projekt varje vecka.

Om du kan sätta åt sidan 4 timmar varje vecka under ett år så har du 208 timmar, eller 5 arbetsveckor, med tid för att färdigställa ditt projekt. Om du hade all din semestertid på dig, eller en hel månad utan arbete och bara lägga ner tid på ditt projekt, vad skulle du hinna med? Kan du spela in ett album på en månad, om du inte gör något annat än spelar in, redigerar och arbetar med musiken 8 timmar om dagen i 5 veckor?

För att komma fram…

… måste du börja gå. Detta är en av de essentiella poängerna med “ett steg mot målet” programmet. Det är ett program som du, när du väl bestämt dig, bör börja med omedelbart. Du har säkert redan funderat på hur lång tid du behöver för att ta ett steg medans du läste denna artikel. Se till att du har koll på det – och börja! Börja idag eller till helgen, se till att du inte blir kvar i tankegångarna och kom igång direkt! Vägen till kreativt entreprenörskap är kortare än vad du tror!

När du väl har börjat, fortsätt. Det är ett ‘program’ och för att vara effektivt behöver du följa det. Det finns ingen anledning att vara rädd för att misslyckas. Se till att notera hur mycket du har hunnit med. Det kan vara värt att sätta upp små mål och belöna dig själva på vägen mot framgång – att lyckas ska inte vara ett hundgöra som får dig att vilja ge upp direkt. Efter du skrivit 10 artiklar, gå ut och ät på din favoritrestaurang, gör något personligt, jag tror du kommer att veta bäst själv. Så ta ditt första steg, så syns vi i mål!

Andreas Rönnqvist

Bild av Matt McGee

Här kommer första delen av en föreläsning om kunskap med Fredrik Härén. Titta, begrunda och låt dig inspireras! Klicka på läs mer för att se den!

När du har sett den första delen så rekommenderar jag att du fortsätter kolla igenom föreläsningarna Fredrik ger. Han har mycket intressant att säga och driver numera företaget interesting.org och har gett ut flera böcker, bland andra Idébok och Idébok2.

Att dela med sig

Vi har alla någon form av kunskap eller erfarenhet som gör oss unika. Att ta till sig detta och dela med sig av den till andra är enkelt – du kan starta en blogg eller bara dela med dig i ett forum. Hur som helst är detta ett sätt att dela med sig på ett sätt som inte kostar dig ett endaste öre.

Skapa en e-bok om något du kan riktigt väl och ge bort den gratis till alla som kan vara intresserade. Sprid den på alla sätt du kan, från att visa upp den i din Facebook-grupp, till att lägga ut den på fildelningsnätverk. Blogga om din e-bok och skicka den till andra bloggare och fråga om de inte kan tänka sig att läsa och recensera din bok. Skapa en rörelse runt din e-bok, runt dina idéer. Plötsligt så respekterar folk dig för något som egentligen inte kostat dig mer än engagemang och lite tid.

Hjälp någon

Att hjälpa andra med något är också ett sätt att dela med sig, att vara ett hygglo. Hjälp kan vara att dela med sig av tips eller idéer, att berätta om sina egna upplevelser av en händelse eller varför inte komma med handfasta råd och tips på hur man gör något som du själv till känner riktigt väl?

Erbjud en plats som protegé mot att personen bloggar om upplevelsen, vad han eller hon lär sig hos dig. Det är bra feedback både för dig själv och du delar med dig inte bara av din hjälp till den enskilda personen – den individen lär sig också att dela med sig och detta leder till att fler personer får ta del av vad din protegé lärt sig av dig. Saker du kanske inte ens inser att du lär ut.

Investera lite tid i att hjälpa andra människor hantera verktyg du kan riktigt bra. Gratis. Varför inte bygga några guider runt sådana saker som du tror kan hjälpa människor göra det du själv gör? Eller så delar du med dig av erfarenheter inom ett helt annat område och ber dem som gillar dem att själva dela med sig av hur dessa erfarenheter påverkade deras val och egna projekt. Lär dig av de som lärt sig av dig.

Andreas Rönnqvist

Bild av peiflickr