Det pågår ett mycket intressant projekt på nätet för tillfället. Idén föddes ur en önskan från författaren att hitta ett sätt att bjuda in sina läsare i berättelsen redan på ett tidigt stadium, att låta läsarna vara medförfattare redan från början genom kommentarer och möjlighet att skapa en egen karaktär som skrivs in i berättelsen. Eventuellt är fler möjligheter på gång, men jag vet inte mer i skrivande stund. Projektet heter Ur avgrunden och är en bloggroman.

Romanen är satt i ”Mörkret”; ”en fiktiv värld som ligger ganska nära vår egen, i en ganska nära framtid” som författaren själv definierar det. Novellsamlingarna Ur mörkret (2007) och Ur djupet (2009) samt rollspelet Skymning utspelar sig i samma fiktiva värld. Skådeplatsen är Malmö och Limhamn, platser författaren känner väl och tillbringar sin vardag i.

I Prologen möter vi Lydia, Petra och kapten Värn som står inför att fatta ett ohyggligt beslut. Stämningen är laddad, obehaget är påtagligt både hos karaktärerna och för läsaren. I första kapitlet presenteras vi för Anders, berättelsens ”jag”, som får ett abrupt uppvaknande en morgon. Det visar sig att det skärmsläckarprogram han skrivit mer eller mindre på skämt har blivit ett massförstörelsevapen med ödesdigra konsekvenser.

Jag har funderat över vilken genre den här romanen skulle placeras i, men där går jag bet. Det är som en alldeles egen sort för sig. Författaren säger själv: ”Den här gången är det apokalyptisk skräck som gäller som genre. Tänk stora, onda gudar a la Lovecraft. I Sverige. Och med ungefär den humor som du vant dig vid att älska.” Om det inte vore för att berättarjaget Anders är så förvirrad över det som sker skulle jag kalla det för ”magisk realism”. Om det inte vore för att staden Malmö i sig är egal i sammanhanget (berättelsen skulle lika gärna kunna utspela sig i vilken större svensk stad som helst) skulle det kunna vara urban fantasy. Det är för humoristiskt för att vara renodlad skräck. (Jag skrattar högt minst en gång i varje kapitel hittills, och nu har kapitel sju släppts.) Det ligger för nära verkligheten för att vara fantasy, och det innehåller rätt mycket drag av science fiction utan att vara satt i en avlägsen framtid.

Jag har inte läst mycket skräck i mina dar – några noveller av Edgar Allen Poe och några noveller av Inger Edelfeldt med huvudpersoner som söker sig till det ockulta – och ogillar att bli skrämd, varför jag av principskäl inte ser skräckfilm, men ändå älskar jag den här historien. Den har visserligen inte blivit särskilt skrämmande än, men riktningen har alltså utpekats.

Humorn är ett av de tydligaste inslagen och en stor behållning för mig som läsare. En återkommande association är Douglas Adams Liftarens guide till galaxen. Framför allt rör det sig om sarkasmer och halsbrytande komiska vändningar. Det märks också att författaren gjort efterforskningar på olika vetenskapliga områden och beskriver detta trovärdigt. Språket är ledigt och nära talspråk, det finns en skicklighet i variationen av meningslängd för att göra poänger och skapa tempoväxlingar.

Att romanen kallas ”bloggroman” är för att den skrivs i bloggform. Man kan väl säga att det är den moderna följetongen; texten släpps kapitel för kapitel med någon dags mellanrum, men, som nämnts ovan, ger formen också läsarna möjlighet till medförfattande genom kommentarer. Där kan läsarna uttrycka nöje och missnöje med utvecklingen, komma med förslag på hur historien skall utveckla sig, ge allmänt glada tillrop – eller för den delen burop – och påpeka korrekturfel. Det är dock endast ett fåtal som nyttjat denna möjlighet hittills – det skall bli intressant att se vart detta kan leda. Själv kommenterar jag flitigt och det är väldigt roligt att kunna ha en dialog med författaren i takt med att man möter texten. Någon tidigare erfarenhet av sådant läsardeltagande har jag inte – jag har alltid fascinerats av men aldrig deltagit i rollspel eller ”soloäventyr”, aldrig röstat på ett alternativt filmslut och endast en gång skrivit till en författare för att berätta om min läsupplevelse (författaren var förresten densamma som ligger bakom Ur avgrunden och råkar vara en god vän till mig).

Följetongen som form kan man säga mycket om, både positivt och negativt. Det är lite som med en ask praliner på en bjudning – man vet att det finns så mycket gott, men får inte stoppa i sig mer än små välavvägda portioner åt gången. Eftersom det portioneras ut i stycken kan man inte föräta sig på det, men man vill att varje bit ska vara så länge som möjligt. Därför har det fallit sig så att jag läser varje del flera gånger, i väntan på fortsättningen, för jag gillar verkligen den här världen och de här gestalterna.

Ett annat sätt att medförfatta är att skapa sin egen karaktär. Författaren har tillsammans med en kollega i rollspelet Skymning utarbetat ett ramverktyg för karaktärsskapande under CC-licens. Till priset av en biobiljett (100 kr) kan man alltså bli inskriven i historien om världens undergång. Den första läsarkaraktären dyker upp i kapitel fyra i form av Tekla, Byrå P:s allt annat än vanliga bibliotekarie/arkivarie. I skrivande stund har tre av tio läsarkaraktärer köpts. Tekla råkar också vara sprungen ur min fantasi – det är alltså jag som diktat upp henne. Jag är mycket nöjd med hur hon gestaltar sig i romanen och man kan med fullt förtroende överlåta sin karaktär till författarens varsamma och kärleksfulla kreativitet.

Har du inte redan läst Ur avgrunden – gör det. Du kommer inte att ångra dig.

Mia Dalqvist

Jag brinner för entreprenörskap, kreatörer och spel. Detta ledde mig till mig nuvarande jobb, men också ut till flera projekt som simmat omkring i mitt medvetna och i mitt agerande. Jag har helt enkelt fördelat ut min tid på för många projekt – Skymning tillsammans med Mackan Andersson (som även är skribent här på XtremeCreator sen ett tag tillbaka), Drakhierta – ett rollspelsprojekt sprunget ur det öppna rollspelet Dunder & Drakar som vill skapa ett fritt rollspel för en ny generation i Sverige, mitt semi-personliga bloggande på Stormhierta samt mitt engagemang här. Flera olika projekt att försöka rodda med andra ord.

Med så många olika projekt på G innebar det också att mitt fokus splittrades och jag förlorade siktet på mina mål, jag kände mig hela tiden stressad över att vad jag än prioriterade hamnade jag efter med de andra projekten – vilket i slutändan ledde till att jag stressade mer än jag skapade. Jag fastnade i en konstig form av paralys – en som föddes ur att jag ville, men svek när jag skrev något. Efter en diskussion med en vän kom lösningen som en blixt från en klar himmel – istället för att fundera på att döda av en eller flera av dessa projekt som låg mig så varmt om hjärtat, varför inte sammanföra dem?

Vilket för oss till titeln på inlägget – början på en ny era. Från och med idag kommer XtremeCreator att husera entreprenörskap, kreativitet och en större dos personlighet. Jag tänker sammanföra Skymning, Drakhierta, Stormhierta och XtremeCreator här, på den egentligen naturliga mötesplatsen. Så förvänta er mer personliga inlägg och personliga reflektioner över entreprenörskap och den kreativa processen. Förvänta er mer rollspelssnack. Förvänta er en himla massa om att göra saker tillsammans – för i nätverkandet och samspelet har vi enormt mycket att vinna.

Så vad har då detta med entreprenörskap att göra? Fokusera. Om du har flera projekt eller företagsidéer, hitta den gemensamma nämnaren och se om du kan sammanföra dem. Ibland är det värt att kapa av en del av projekten, som att ansa en buske för att den ska må bättre – men ibland kan man hitta synergier och samarbetsmöjligheter om man bara slutar att vara mitt uppe i allt utan tar ett steg bakåt och försöker se lite nyktert på ens projekt.

Kan du sammanföra studierna med skapandet? Eller med företagandet? Kan du lära dig av vad du gör inom företaget, som kanske kan vara av värde i en kurs? Kan dina företagsprojekt kanske må bra av lite ansning och en del renodlande? Men kanske viktigast av allt – finns det något som håller dig från att lyckas? Då kanske det kan vara värt att fundera på din relation till det hela.

Bild av andreweick

Innan vi sparkar igång delar vi med oss av deras senaste trailer

Project London: Multiply Teaser from Phil McCoy on Vimeo.

IAN = Ian Hubert, Writer Director Project London

NATE = Nathan McCoy, Executive Producer Project London

PHIL = Phil McCoy, Executive Producer Spiral Productions LLC

Q: Before we get into the meat of the interview, what is Project London?

PHIL: Project London is pretty much a no-budget (almost nothing compared to the average Hollywood release) science fiction, action adventure, effects film. It was written and directed by Ian Hubert. My brother Nathan and I are producing it. Project London is also the focal point of my desire to launch an entertainment company built on a new business model that does not require us to rely on traditional filmmaking and distribution methods and models to succeed.

Q: Care to share a little about what the movie is about? Plot, major characters, you know the drill by now I take it?

PHIL: It’s the coming of age story of a young man who must deal with the loss of his father, decide if he will help the government and rat out his father’s associates or join their cause and work to put an end to “Project London,” a secret initiative sponsored by the military wing of the government. The young man’s name is Nebraska Higgins and his journey begins with the discovery of his own “potential”, a psychokinetic power innate in all Nalardians—a race of aliens that now share the planet Earth with humans. Filled with questions and fears about how to learn about and control the ever increasingly dangerous manifestations of his potential, he connects with Jerry, a sometimes welcome mentor and former colleague of his father. It turns out that Jerry was a victim of Project London and must constantly wear a gas mask and keep all of his skin covered at all times in order to contain his own massive levels of potential. Nebraska’s study of potential is barely started when a threat to the earth from across the galaxy begins communicating with him. The story is propelled toward a battle royale between the military, resistance forces and the nemesis of the Nalardian home world, the outcome of which will determine the future of Earth’s existence.

NATE:  The action takes place in Seattle and the timeframe is more or less “now”, but the setting is one universe over.  The scenery is recognizable but there will be notable and interesting differences.

Q: Whose idea was Project London from the start?

PHIL: Ian developed the story and created the script for Project London. I only recently learned that he had written about 20 drafts before he showed me what I consider to be the first draft.

IAN: But the idea to make a film was solely Phil’s. He called out of the blue sometime around when I graduated from high school with the proposal that we try to make a feature film to help launch his dream of creating an entertainment company. I was in the middle of the doldrums of trying to decide ‘what to do with my life’, and figured making an actual film could be a great alternative to… anything.

Q: What caught your attention with the movie?

PHIL: When I sat down to read the script for the first time, I couldn’t put it down. The energy in the story grabbed me in the first act and pulled me through to the end. I was delighted with it and immediately felt we had a “barn burner” of a story, a real popcorn film that would delight its audience.

NATE:  I had a similar experience reading the script for the first time.  It’s a fun story, it really moves along and the characters are engaging.  I really enjoyed how information was progressively revealed about the universe and the difficulties in which our main character is enmeshed.

Q: How many people have worked on the film? How many were volunteers?

PHIL: You can see on our production blog, that around 250 people have worked on the film. Everyone is a volunteer to date, which continues to amaze me. Plus, we are still in post-production as of this writing and more people are joining the team almost weekly to help finish and market the film.

Q: One could say this was, at least partially, a community project. What were the biggest benefits of this approach? The biggest hurdles or problems?

PHIL: There is no way we could have hoped to make such an ambitious movie, a complex story with heavy visual effects and almost no money, unless a community of artists had joined the cause. Key elements like the tools available to us through the Internet and Blender’s open-source animation software have allowed us to manage the film (Google Groups, Live Mesh) and work with artists from around the world. The only real challenge to working with volunteers is that most everyone still has to make a living, so securing commitments for coordinated activities and deliverables could become quite challenging. People would often join the project, do a little bit of work, and then move on, which we completely understood.

NATE:  The biggest benefit of working with volunteers is that we could actually make the movie. Our funding is limited and without volunteers it would have been a non-starter. I’ve been consistently impressed with the quality of the work. I’m amazed at how much people have given of themselves. I really think it’s a tribute to the story and the visuals that Ian has created and its power to inspire. As Phil says, planning and project management have been difficult with an all-volunteer crew.  Because of this, the post-production timeline has been long. We are closing in on completion now, due to the perseverance of many wonderful people.

Q: Did you know before the start that this movie would get as much traction with the Blender community? If not, why take on a science-fiction movie with over 650 special effects shots?

IAN: No, none of us knew. Never having really counted, I kind of assumed there’d be a couple dozen VFX shots, and based on past experience I estimated it should only take 3 months or so. When the number kept shooting up and up, and the end-date estimation point kept moving further and further out, it was kind of mind-numbing for a while. I think the biggest reason we did this was because we looked at it and realized we could, and couldn’t think of enough reasons not to. It’s an asset we knew we had in the bag from the start, so we decided to tap it to raise the visible production values in a way that didn’t really cost as much (apart from time investment).

NATE:  I think it would have given us pause if we had truly realized what we were getting ourselves into.  At the same time, I don’t think there has ever been such an ambitious, ultra-low-budget effects film. I think it will absolutely blow people away that it was created with volunteers and a healthy dose of open source software. I also think that we will motivate many, many people to say, “Hey, I could do that” – which will spur even more people to take a look at Blender.

Q: From an Open Source perspective, what will the Blender community” get back” from Project London? Will the models used in the movie be shared with the community?

PHIL: I admire how the Blender Institute operates and believe that we have a significant responsibility to contribute to the Blender community in the same way that they have freely invested in the success of Project London. So yes, we are planning to release the robots (exosuits), space ships (lifters), and creature models and rigs created for Project London to the Blender community and others for free. This has to be a first; has any other film studio done something like this? Can you imagine how cool it would be if Hollywood studios gave away models and rigs to their blockbusters like Transformers! There would likely be a wonderful explosion of fan films with more people learning that they can create art and entertainment that people actually want to see.

NATE:  I agree – I’m pretty pumped that we’re going to release the Project London models under a Creative Commons license.  It’s very much in the spirit of the volunteer effort to make the film – we’re really building a community around this movie.  We think that this will play into our future effort as well – where we create, work with and give back to a community of people that are interested in the work that we do.  Rather than mass market movie distribution, it’s community oriented and distributed on the internet.  Our connection to Blender is all about that and I’m psyched to see it continue.

IAN: I hope people have as much fun experimenting and working with the models as we did. And also; maybe more fun?

Q: How have you been marketing the movie? How do you intend to market it in the future? Would you do something different if you would do it all again?

PHIL: Serious self-distribution in the movie business is a largely uncharted realm. We are constantly looking for ideas and studying what others are doing and adapting our plans. We are going to apply the same no-budget approach to marketing that we applied to the making the film. In North America, we are primarily going to market the film through social media (FaceBook and YouTube, etc.). We will be ramping up these efforts with a series of press releases and trailers. Culminating in a pre-sale opportunity where fans can get a credit in the film if they place an advance order for a disk. In just a few weeks, we plan to announce an opportunity for fans to help spread news about Project London and earn a special credit in the film. Right now we are working on our first press release to entertainment news organizations and a new 90 second teaser clip. We will also be working to place Project London on NetFlix and iTunes. We will add to and modify our plans through the process of releasing it. Many people have given us terrific ideas like, identifying the top sci-fi bloggers and showing them the film if they’ll write about it. Are you a top sci-fi blogger? I would love to hear from you. This is our first time marketing a film, so you can bet on our next film, we’ll be able to work smarter and more efficiently.

NATE:  Some people will be happy with a streaming rental from iTunes.  Others will want to order a physical DVD.  We’re looking into connecting with people any way we can that is outside of the current distribution system and allows us to manage it ourselves.  We’re also going to look into opportunities to sell various packages that will connect with different groups within our community.  For example, there are going to be people that get inspired to make their own sci-fi movie.  We want to create a package for them that include various revisions of the script, various edits of the movie, draft and finished graphic novel, Blender models, sound effects and more.  A “producers package” if you will.  Artifacts that will help guide you in your own efforts to go after something ambitious and amazing.

IAN: I think the results of our marketing efforts will be one of the most interesting revelations of the entire process. It’s true, there are very few case studies we can draw on to get an idea of how many people we can reach, and what percentage of the people we do reach will actually buy the movie–it’s the ultimate mystery we’ve had to live with for the past three years, and all our projects beyond this hinges on it.

Q: What are the biggest challenges smaller and/or independent film-makers face today? How did you meet them?

PHIL:  There has never been a better time for filmmakers than right now. The basic ingredients of filmmaking are story, talent and tools. Today, all three can be found in abundance thanks to digital technology in the form of filmmaking tools (acquisition, editing and delivery) and the tools on the Internet that facilitate networking and collaboration with other artists. Hollywood is going to change, in some ways, like the music industry whether they like it or not. With only about 300 films a year being distributed to screens in North America, there is a huge opportunity to drive innovation and create more opportunities for self-distributed films ultimately rewarding the artists who actually create the work. I think that the biggest challenge filmmakers face in such a land of opportunity, are the roadblocks they setup in their own minds. Filmmaking is hard work, developing an attitude and practice of finding a new pathway to your goal each time something trips or stops you is key.

NATE:  A big challenge for smaller and independent film makers is how to connect with your audience.  It’s hard enough to make a film, let alone get it seen by a ton of people.  We’re taking the community approach – getting people personally interested in helping us get the word out about this film to people who will love it (but just don’t know that yet).  This is still a work in progress, but we have a lot of confidence that this is the right way to go.

Q: How are you intending to distribute Project London? Any new ways of spreading the movie?

PHIL: We are going to focus on North America to start off. If we can make enough noise with our self-distribution efforts to attract mainstream news media coverage, we are hopeful to attract partners who can help us bring the film to other places on the planet. In terms of spreading our story, we are developing concepts for viral videos to be made by affiliated filmmakers and fans. We are partnering with some great musical artists who are contributing songs to the film. Some of these songs may be turned into music videos and released back to their fan base (via YouTube) to introduce them to Project London and our fans to their music.

Q: How much did the movie cost to make? Mind sharing a spread of where that money was spent? (the idea here is to give future film-makers an honest grip on what costs money in independent moviemaking)

PHIL: Even though everyone has volunteered so far, we have spent money on significant items necessary to make the film. About twenty five thousand (USD) was spent on an edit system. We spent about ten thousand on costumes, props, makeup, locations and permits including a couple days on a green screen stage. A couple thousand went to miscellaneous equipment rentals. There was twenty days of production and we averaged about twenty people on set everyday and provided ample snacks (energy bars, fruit, beverages) and a meal, sometimes two. During post-production, we decided to rent a helicopter to shoot aerial footage over the city of Seattle. This cost us about two thousand dollars. We are still looking at some significant costs ahead. We might have a professional mix done (stereo and 5.1) and there will be costs for DVD and Blu-ray authoring and replication. So in some respects our budget is still fluid.

Q: As we draw to a close, how do you intend to generate profit around Project London? What venues are you exploring? Many independent creators tend to use services such as Lulu (for books) and CreateSpace (books, movies, albums) to distribute their material and get widespread coverage. Will you be looking towards these models or not? Please explain your thinking behind that decision (regardless of the focus).

PHIL: First and most importantly, a good movie sells itself. If you deliver a great movie experience, people are going to talk about it and recommend it to their friends. We are working very hard to make sure we deliver a great experience with a story our audience will really enjoy. When people love a film, they often want souvenirs, clothing and other merchandise. So, we are developing a number of collectibles and clothing some of which are available now (see the store link at www.projectlondonmovie.com). As Nate has already mentioned, we are going to create a number of premium and experience packages to sell alongside the film including dinner with Ian. The filmmakers packages are likely to include copies of the shooting script, the edit script, and the as-recorded script along with burned Blu-ray disks showing an early rough cut of the film, a version mid-way through post-production and of course, the finished film and other souvenirs like one or two of the custom designed pistols used in the film. Everything will be available centrally from the official movie website. From there, depending on what you want to purchase, you will be taken to our store on Zazzle.com or Cafépress.com or PayPal. We expect to start by selling disks direct, packaging and shipping them from my home until we hit a volume level that warrants a shift to a fulfillment company.

NATE: You will also be able to see the movie (streaming) on NetFlix and on iTunes (purchase or rent). We are working on a soundtrack album that will feature some exclusive songs from some of the artists who contributed music to the film. This will be available from iTunes and on disk directly from us. An item we are exceptionally excited about is the graphic novel that is being created. It is a complete re-imagining of the Project London story for the printed page. We have just reviewed the mockup for the book and it is going to be a stunning, world class graphic novel. The graphic novel and scripts are going to be published on demand via Lulu.com. We have already done a test print on the graphic novel mockup and the quality is wonderful. In every case where we are evaluating product and merchandise options, we are looking for demand solutions first and foremost. What I mean by that is that the product is not created until the customer orders it. That way we don’t have to buy and hold any inventory. We are totally focused on the lowest possible cost of entry into the entertainment business. A philosophy we will keep if we are successful.

Q: One last question – what would be your advice to independent creators out there, making movies, writing books, creating music out there? Any words of inspiration?

PHIL: If you desire to make a living by making art, I believe you only need to look around a bit to see other artists connecting with audiences and making a living. Study how they do it. I don’t believe you need a record label or a film studio or a book publisher to legitimize your work, promote and profit from it. You can do all that yourself. Pomplamoose (check them out on YouTube) is a great example of artists presenting their art to the world and connecting with an appreciative audience who rewards them directly with purchases on iTunes. Today’s artists must be ready to navigate social media, blog and tweet, make hybrid rights management (channels) and variable copyright (Creative Commons) decisions and adapt to trends and ideas on the fly. It’s a  wild west of opportunity! Seize the day!

NATE:  We’re at a point in history where anything can happen.  You need to get out there and experiment.  Try different things.  The internet provides innumerable new ways to connect with your audience without having to go through traditional distribution.  If you want to make a living at this, you have to be aware of the fact that digital media can be copied perfectly and easily.  To generate income, you’ll need to find a way to connect with audiences and give them something more than just the digital media – whether that’s exclusive access, special packaging, personal involvement/credit or something else – the point is that you need to try different things.  You could be the one to invent the next big thing.

IAN: Keep doing it! The only difference between you and the person writing their own novel or composing their own album is that you’re not writing your own novel or composing your own album! People are so quick to list reasons they can’t do stuff, usually citing a lack of resources or time, or something else outside of their control–take that control back! Think outside the box and devise a way to create your vision on your own terms, without needing that resource. At the end of the day, even if it doesn’t all turn out how you plan, at least it was time well spent! Time spent doing what you love is never wasted. I can only experience about half of a good movie or a great song before I get so inspired I have to stop and go try to make something of my own. I don’t think I’ve played more than 10 minutes of a video game in a row in the past couple years because if it’s good enough to hold my interest, it’s good enough to get me crazy pumped about the possibilities (I’ve typed, ‘how to make a video game in blender’ into Google probably a dozen times)! Harness that excitement, and learn how to channel it from the world around you. Everything you hear in the world is a music or sound-design option waiting to happen! Everything you see is reference for your painting or a chance to better understand how the world works. It’s great! Try to live in a world like that, and when you succeed, you’ll be surprised to discover that everything becomes exciting! It’s awesome!

Man kan se det som en orienteringskarta så att man inte går vilse i projektskogens stora vidder. Ett projekt kan ibland vara som en skog, där det finns åtskilliga saker som lockar eller förvirrar. Det är lätt hänt att man tappar bort sig, så låt oss börja så ska du få lite tips om hur du undviker att gå vilse!

1. Ett projekt behöver ett mål.

För att något ska kunna slutföras måste du veta när projektet är slut, vad målet med hela projektet är. Det kanske kan verka enkelt, men ibland är det svårare än man tror. Målet med att måla en tavla kan vara att ställa ut den, att sälja den, att bli uppmärksammad eller bara att måla färdigt tavlan. Hursomhelst kan man aldrig veta om man är färdig om det inte finns ett reellt mål att arbeta mot. Om man inte vet när man är färdig är det svårt att motivera sig själv, samtidigt som det är svårt att definiera sitt projekt och att kunna få (#2) överblick över projektet samt (#3) skapa en återkoppling.

2. Ett projekt ska kunna överblickas

När du väl har definierat projektets mål så behöver du fortfarande kunna skapa dig en överblick över ditt projekt. Vad behöver göras, under vilka omständigheter och kanske viktigast när och hur ska dessa saker göras? Ett projekt kan i runda slängar definieras såsom bestående av tre faser – förberedelse, genomförelse och avslut. Innan man kan förbereda sig (#3) för att genomföra det, behöver man ha en överblick. Om du ska göra en dokumentärfilm om gatubarn i Peru så behöver det ordnas med kamera, rättigheter, besöksvisum, kanske sponsring eller ekonomi och så vidare – innan man kommer till själva genomförandet. Endast genom att ha överblick kan man förbereda sig.

3. Förberedelse är viktigt för projektet

Vi talar ofta om vikten av att komma igång med projekt, att börja istället för att fundera, att sätta sina idéer i verket istället för att gömma dem i sinnets mörka vråer. Att komma igång med ett projekt bör också involvera vissa förberedelser. Om du ska skapa en hemsida för att sälja dina hemmagjorda och exotiska vargpälströjor, så behöver du lära dig hur man bygger en hemsida, eller åtminstone administrerar en WordPress-blogg och hur Paypal fungerar. Men med ett mål och en överblick över vad projektet innebär så har du också det enklare förspänt för att faktiskt kunna förbereda dig väl. Notera dock att förberedelser är lika mycket en del av projektet som själva genomförandet (#4) och att ibland kan förberedelserna vara mer krävande än genomförandet självt.

4. Fastna inte i genomförandet, projektet ska i mål

Det händer ofta, särskilt när man inte har ett mål definierat för sitt projekt, att när man väl rullar igång och börjar genomföra saker, så gör man för mycket annat. Om man ska bygga en hemsida för sina vargpälströjor, så bygger man också hemsidor för sina hobbies, för en kompis som behöver hjälp och så vidare – man fastnar i genomförandet.

När du har ett mål, se till att genomföra projektet och sedan fortsätta med återkoppling och avslut. Ett projekt som aldrig avslutas är inget projekt, det är en pågående process. Så när du väl kommit igång med själva genomförandet, ändra inte måldefinitionen eller bygg ut projektet. Om du vill fortsätta med mer av samma sak, så är det bättre att skapa nya projekt som bygger på det nuvarande. Det är viktigt med återkoppling (#5) och avslut (¤6).

5. Återkoppling ger starkare projekt

När ett projekt har genomförts är det fortfarande inte riktigt färdigt än. Om man skapar återkoppling mot vad man gjort så lär man sig mer av projektet – man lär sig av det som gått dåligt och det som gått bra. Man lär sig hur man själv arbetar och hur man kan förändra sitt arbetssätt för att undvika samma problem som under detta projekt. Hur skapar man då återkoppling till sitt projekt?

Jo, man börjar med att se över alla de positiva aspekterna – vad gick bra och hur förstärker man dessa i nästa projekt? Det är bra om man skapar återkoppling tillsammans med någon annan som deltagit i projektet eller kanske till och med någon utomstående som kan komma med fräscha analyser av de problem som du själv lagt märke till. Efter de positiva sakerna går man igenom vad som gick dåligt eller fel, samt att man definierar hur eller varför.

Om man interagerat med andra människor i projektet är detta också rätt tillfälle att kommunicera med dem. Kontakta de individer som varit med och genomfört projektet, stöttat det eller betraktat det. Fråga dem vad de tyckte om genomförandet (alltså inte projektet i sig, utan hur det genomfördes), vad som gick dåligt och vad som gick bra. Man kan bli förvånad över att se saker från andra perspektiv och hur vissa saker kan te sig på ett sätt (positivt) för vissa, men helt annorlunda (negativt) för andra.

6. Avsluta projektet

Vid detta lag borde du alltså ha satt ett mål, skapat dig en överblick, förberett, genomfört ditt projekt och skapat återkoppling och lärt dig att bli en bättre ‘projektledare’ i framtiden. Nu är det dags att faktiskt avsluta projektet. Summera vad du har lärt dig, hur projektet gick överlag och sätt sedan punkt. Det kan vara värt att fundera på om du vill bygga vidare från detta projekt (med ett nytt projekt) eller om du vill starta något nytt. Vissa projekt kan vara grunderna för processer (som projektet att starta ett community, vilket leder till en interaktionsprocess med andra), men projektet i sig måste avslutas.

Bild av Dean Terry

Andreas Rönnqvist

Dagens problem för författare, musiker, ja alla kreativa entreprenörer (och många andra entreprenörer) är inte kvalitén på deras idéer, hur de genomför sina idéer eller något sådant. Dagens problem är att man kan inte lyckas med ett projekt, i den mån projektet handlar om att tjäna pengar eller nå ut till någon bortom sig själv, om ingen känner till det. Problemet är kännedom. Man kan inte bygga ett följe, om det inte finns en initial grogrund för följet. Man kan inte sälja en produkt, en upplevelse, något extraordinärt, om de människor som VILL köpa, inte känner till dig eller ditt projekt.

En bra idé – en lyckad idé?

De allra flesta kreativa entreprenörer vill arbeta med det de älskar – men ofta misstar man sig, man faller för detaljerna. Författaren som älskar att skriva, vill plötsligt bara ge ut sin favoritroman. Musikern som älskar att skapa musik, vägrar att erkänna att dennes favoritskapelser kanske inte är de som har störst chans att nå ut. Man tappar sikten på det kreativa man älskar, för ett singulärt projekt som man älskar. Låt mig fråga dig – skulle du offra möjligheten till att skapa mer, kärleken till skapande och alla dina framtida projekt för att ditt (för tillfället) favoritprojekt skulle få genomslagskraft?

Jag vågar säga och tro att så inte är fallet. Vi gör det vi gör för att vi älskar det. Det är bättre att idéspruta ett stort antal idéer först, väga deras chanser till överlevnad och fortplantning, deras växtpotential och efter detta välja ett projekt man tror på, som uppfyller vissa kvalitéer. Dessa kvalitéer kan sägas vara essentiella för ett projekts framgång, speciellt på nätet.

Hur du väljer din idé

För det första, skriv en lista med 30 olika projekt och idéer du har som du kan tänka dig att arbeta med. 30 kan låta mycket, men det finns otaliga källor för idéer. Om du vill bli inspirerad, läs SAMBA’s “999 affärsidéer” – och kom sedan tillbaka. Klar? Bra. Skriv ner dina 30 idéer, det får ta ett tag. När du har dina 30 idéer är det dags att sålla litegrann. Ditt mål är att få ner antalet idéer till tre som kan genomföras framgångsrikt.

När du hittat tre idéer som du tror att du framgångsrikt kan genomföra, så kommer det allra viktigaste – att välja den idé som du brinner mest för. Det viktigaste vi har är vår passion, det är i grunden det som är vår drivkraft. Genom att föra samman vår passion och drivkraft med ett projekt som har bra förutsättningar för att bli framgångsrikt så har du ett gott val för en idé som du kan förvandla till ett utomordentligt projekt.

Den sista, men absolut viktigaste, delen är att faktiskt genomföra det. Tro på dig själv, övervinn dina rädslor, fråga dig själv “Varför inte?” och bli motiverad och inspirerad, både av dig själv och av andra. Ta det där sista steget och sluta läsa och tänka på dina idéer. Så länge din idé stannar inom dig, är den i praktiken värdelös. Så ut med den, förändra dig själv och världen.

Orolig för att du inte riktigt känner att du har koll på vad som gör ett projekt framgångsrikt? Läs mer om framgångsrika projekt i “Har du ett BRA projekt?”.

Andreas Rönnqvist

Bild av Felipe Morin

Så det kan vara värt att sålla, att välja ut ett projekt av alla de potentiella projekten. Men hur väljer man? Jo, sammanfattningsvis bör du fråga dig själv – Är mitt projekt viralt? Har mitt projekt nätverkspotential? och – Är mitt projekts berättelse anmärkningsvärd? Uppfyller inte din idé de följande frågorna, då kanske det är bättre att satsa på någon annan idé?

Men vad betyder dessa frågor för ditt projekt? Låt oss gräva ner oss i varje fråga och se lite mer detaljer. Vad betyder ord som viralt, nätverkspotential och anmärkningsvärd – i detta sammanhang? Jo, de skapar tillsammans kärnan för att avgöra om ditt projekt har möjligheten att bli framgångsrikt.

Har ditt projekt potentialen att bli viralt?

Viralt; beskriver något icke-fysiskt men ändå likt ett biologiskt virus, som gör att folk talar om ditt projekt, anammar det, gör det till sitt och sprider det vidare. För vissa kan det vara en rolig YouTube-video, såsom en serie om vilka vardagsföremål ett företags mixer kan mixa sönder, för andra kan det vara spel där man vinner på att fler kompisar spelar.

En sak som man bör förstå är att det är extremt sällan man kan börja med en färdig idé eller ett projekt och sedan försöka göra det viralt. Sånt funkar generellt sett inte. Väldigt få projekt blir virala och i nästan alla fallen beror det på att projektet från första början hade en stor potential att bli viralt.

Ett projekt som lyckas med att bli viralt och sprider sig som en löpeld över antingen hela nätet eller bara en nischad, men definitiv grupp, är obetalbart. När du ska välja ett projekt är det därför inte en helt dålig idé att sålla fram de som åtminstone har en inneboende potential att bli virala.

Ett exempel på viralt, fast kopplat till den fysiska världen, finner man i vad som skedde för Hugh MacLeod och hans bok Ignore Everybody (baserad på hans texter om kreativitet). Människor har börjat skicka vidare hans böcker till bekanta och varje person som får den signerar sitt namn och favoritcitat både i boken och som kommentarer på en hemsida (efter uppmaning). På detta sätt sprider man ett budskap, en tanke, ett projekt, till fler människor samtidigt som man får en intressant historia att berätta.

Men det finns andra som berättar mer ingående om det virala, vad som gör något viralt och hur man fokuserar på det virala i sitt projekt. Seth Godin, berättar, helt fritt, i sin bok “Unleashing the Ideavirus” (om du inte vill ladda ner boken kan du läsa den online) om hur man identifierar och förstår det virala i ett projekt. Om du inte läst boken kan den bara rekommenderas. Vi kommer att återkomma till det virala som koncept här på XtremeCreator i framtiden.

Har mitt projekt nätverkspotential?

Vad har nätverk med framgångsrikhet att göra? Allt. De projekt som är starka för sig själva, men som blir starkare av att fler människor går med, interagerar eller samarbetar inom ramarna för det, det är de som driver andra till projektet. Om deltagare i ditt projekt, oavsett om det handlar om läsare, publik, medskapare eller något annat, känner att det de får ut av ditt projekt ökar om deras vänner också blir en del av projektet, ja då kommer de att sprida ditt verk.

Ett gott exempel är MSN eller Skype, två plattformar för kommunikation. Den ena fokuserar främst på text-kommunikation, den andra kanske först på ljud/bild-kommunikation. Oavsett den fördel som användaren får av att använda MSN eller Skype, (de kanske kan prata med någon bekant i ett annat land) så ökar ‘värdet’ om deras vänner också använder MSN eller Skype.

Hur avgör du om ditt projekt har nätverkspotential? Vi kan ju börja med att ställa frågan – innebär ditt projekt att någon kan samarbeta med någon annan? Sker det någon form av kontakt med andra? Om ditt projekt är en film kanske det finns låga nivåer av nätverkspotential, såtillvida du inte bjuder in folk att samarbeta för att skapa filmen. Ett projekt som däremot erbjuder människor en plattform för att dela med sig av sitt skapande, betygsätta gemensamt och skapa en grund för kreativt utbyte, ja den har nästan per automatik en stor nätverkspotential.

Ett sådant exempel är WreckAMovie – en portal eller plattform för människor som vill samarbeta med att skapa film. Det intressanta är dock att man som medlem kan skriva upp sig och sedan välja och vraka mellan filmprojekt där man vill hjälpa till. De enskilda filmprojekten tjänar på att fler människor intresserade av deltagarkultur dyker upp och de enskilda medlemmarna tjänar på att det finns många projekt att välja mellan. Alltså har båda skikten av WreckAMovie stor nätverkspotential.

Har ditt projekt en anmärkningsvärd historia att berätta?

Även om ditt projekt är jättebra, så behöver även projektets “historia” eller “berättelse” vara bra. Ett projekt med en bra berättelse talas det om, skrivs det om, länkas det till. Ett projekt utan en anmärkningsvärd historia glöms bort. Den allra enklaste regeln för att skapa anmärkningsvärda berättelser, är att göra ett anmärkningsvärt projekt.

WreckAMovie som refereras ovan har vuxit upp ur just en sådan berättelse. En grupp med finska filmfantaster spelade in en sci-fiparodi kallad Star Wreck nästan helt utan ekonomisk grund och släppte filmen helt gratis på nätet. Filmen är gjord helt på finska, med en stor dos humor, fantastiska specialeffekter och detta trots att det tog sju år att göra filmen. Att den sedan filmades nästan uteslutande i regissörens grönklädda vardagsrum gör knappast historien sämre.

Så hur blir ditt projekts historia anmärkningsvärd? Stå upp för något. Skapa en rörelse runt ditt projekt, eller associera ditt projekt med en existerande rörelse. Rörelsen bör vara öppen för alla att delta i och bli passionerade om. Ett annat sätt att vara anmärkningsvärd – förändra saker och ting. Folk talar om och diskuterar förändring, särskilt sådan som ger sig på en status quo. Utmana en tanke, ett koncept eller varför inte ett annat företag.

Att ha ett jättebra projekt behöver inte vara lika viktigt som att ha en unik, autentisk och engagerande berättelse att berätta om ditt projekt. Ett projekts detaljer kan finslipas, men det är svårt att finslipa och förändra en historia. Om man är duktig kan man skapa sig en berättelse, men då måste man också vara beredd på effekterna av vad som sker när sanningen kommer fram. Är det inte enklare att välja ett projekt med en sann, men anmärkningsvärd, historia?

Andreas Rönnqvist

Bild av brdavids

Jag använder ankaret som en metafor, för just ditt ankare behöver inte vara samma sak som det jag ser som mitt ankare. Kanske är det en blogg som du har investerat dig själv i, men som faktiskt inte funkar för att utveckla dina tankar eller ditt entreprenörskap? Kanske är det en vän, som visserligen finns där när du mår dåligt, men som samtidigt kritiserar alla dina planer och drömmar med negativa kommentarer? Det kan till och med vara en plats, en stad – någonstans där du känner dig säker, men där du inte kan utvecklas, förändras och i sanning arbeta för att nå dina drömmar.

Hur identifierar jag mina ankare?

Det vanligaste ankaret är något som du gillar i grunden, men som ändå skadar dig. Det finns hälsosamma ankare – en privat dagbok när man behöver skriva av sig, eller en god vän som finns där när saker och ting skiter sig. Men, det är inte dessa vi ska fokusera på idag, utan de ankare som aldrig släpper taget om dig utan håller dig kvar på samma plats.

Fundera på om det finns något du gör, eller någon du vänder dig till, som egentligen påverkar din entusiasm negativt? Kanske känner du att du “måste” skriva i din blogg, även om det är tråkigt och känns meningslöst. Kanske är det en vän som skjuter ner dina ideer eller förkastar dina planer. Där har du dina ankare.

Ett sådant ankare innebär merarbete för dig som kreativ entreprenör. Inte nog med att du ska arbeta med ditt eget projekt, du måste även arbeta med att övervinna ditt ankare. Även om personen ifråga kanske inte är dagligen närvarande, så tär det ofta på en kreatörs energi att få höra att deras projekt är ett slöseri med tid, eller att det aldrig kommer att lyckas, eller varför inte att inget av ens tidigare projekt kommit till skott. Den energi, det fokus, som hade kunnat lagts på att driva projektet överförs till att hålla entusiasmen flytande istället. En rörelse framåt ersätts med ett stillastående för att inte sjunka eller röra sig bakåt.

Ett ‘fysiskt’ ankare kan, som jag skrev tidigare, också vara en plats. Om du märker med dig själv att du känner dig som mest kreativ, eller kanske till och med får som mest gjort, på andra platser – då kan det vara värt att fundera på ett platsbyte. Det kan vara något så enkelt som att byta plats i hemmet – jag hade en tyst och lugn plats i källaren, men det mörka och bristen på solljus gjorde mig trött och sög ur mig min energi. Ett byte till kontoret på ovanvåningen, med massvis med “distraherande” ljud, var däremot perfekt för mig. Solljus och en känsla av sammanhang ger mig ironiskt mer energi och större förmåga att avsluta projekt, trots alla distraktionerna, än “lugn och ro”.

Vad ska jag göra med mina ankare då?

Bra fråga – med flera olika svar. För det första går det inte att generalisera – ditt ankare kanske är en bekant, en familjemedlem, en bästa kompis eller en partner. Det optimala vore att bemöta personen ifråga, förklara precis hur mycket deras beteende skadar din entusiasm och faktiska förmåga att lyckas med det du företar dig och be dem att respektera dig och dina – drömmar, mål, projekt eller idéer.

Men det är sällan livet är optimalt, så jag kommer att föreslå några alternativa sätt att åtminstone lösa de problem som ett ankare kan innebära för dig och dina projekt. Till att börja med, det enklaste av lösningar, är helt enkelt att tygla din entusiasm och vilja att dela med dig inför just denna person. Berätta inte för honom eller henne om dina nuvarande projekt helt enkelt. Det blir svårt för dem att tynga ner dig, om de inte känner till projekten från första början. Visserligen kan detta leda till andra typer av problem senare – exempelvis om någon annan berättar om ditt projekt för dem, så kan de ta illa vid sig. Men i sådana fall kan det ses som en utomordentlig inledning till den ‘optimala’ lösningen ovan – förklara varför det undanhållits och försök skapa en dialog med dem.

Sist, men absolut inte minst, av lösningarna är att fundera på om en människa som konstant drar ner din energi, belackar dina idéer och projekt och som inte kan stödja dig i det du gör – verkligen är en människa du vill ha i ditt liv? Kanske har personen andra egenskaper som väger upp, men det kan fortfarande vara värt att ifrågasätta er relation. Alldeles för ofta går man genom livet utan att fundera på den situation man är i och hur man skulle kunna förändra den till det bättre!

Det enklaste sättet att lösa problemet med ett fysiskt ankare är att prova sig fram – ta med dig din laptop runt i huset och prova att skriva på olika platser. Ta med dig ditt sketchblock och prova att arbeta utomhus. Sätt dig på ett tåg och hälsa på en vän i en annan stad och se om du slutar känna dig kreativt blockerad. När du väl hittar en annan plats att vara på, att arbeta på, som inte blockerar din kreativitet, se till att göra allt för att kunna arbeta därifrån. Vissa arbetar till och med bäst på flytande fot (dvs på en båt) eller när de reser. Acceptera detta hos dig själv och se till att uppfylla de “krav” som gör det enklast för dig att vara kreativ!

Så, ta dig en titt omkring dig i ditt sociala umgängesliv. Fundera ut vilka (om några), dina ankare är och formulera en handlingsplan på hur du ska bemöta dem. Endast genom att göra något åt dina ankare, kan du förändra saker och ting – medvetandegörandet om vilka de är, är alltså bara första steget.

Andreas Rönnqvist

Bild av scottx

Eller, jag kanske borde säga – jag tyckte idéer var det bästa som fanns. I mitt huvud finns det hundratals idéer för bra blogginlägg, uppfinningar som kunde “lösa problem” både åt mig själv och åt andra, företagsidéer som man skulle kunna starta. Faktum är att det finns tusentals idéer där ute (eller ja, 999 där iallafall) som du kan ta del av. Vissa idéer är bra, andra är “dåliga”, några kan vara ovanliga och en del till och med helt galna. Men, de är bara idéer, och där återfinner vi kärnan i problemet.

Idéerna i sig själv har inget värde, utan det är genomförandet som har ett värde. Så länge en idé stannar i mitt (eller ditt) huvud, så har den inget värde, den är totalt värdelös. Alla mina blogginlägg, alla artiklarna som du skulle kunna läsa – om jag inte faktiskt skriver dem, så är det sak samma vilka bra idéer jag har – om de stannar i huvudet. Idéer är som frön, om de inte får växa så dör de till slut. Ett frö kan hålla sig i år, men fröets syfte är att sätta igång tillväxtprocesser, att något ska växa ur detta frö. Fröet har inget egentliget egenvärde (det är en liknelse, jag vet att djur kan äta frön, så oroa er inte) om det inte får växa.

Så vad har du för idéer som sitter i ditt huvud och är värdelösa? Vilka projekt har potentialen att växa sig stora och starka, men som inte fått chansen för att du håller på ditt lilla frö? Plantera dina idéer och sätt igång med ett, eller flera, projekt. Prova något nytt eller utmana dig själv – om du har så bra idéer, varför inte ge dem ett värde? Tillför världen något. Skriv din bok, dela med dig av tankarna i en blogg, gör en animerad film eller bygg ett rollspel baserat på öppna principer. Oavsett vad det är – om du inte gör det så är din idé… värdelös. Vi finns här för dig, vi kan hjälpa dig sätta din idé i verket, det finns fler som kanske vill göra precis det du vill, eller som kan vara energin din idé behöver för att sluta bo i ditt huvud och komma ut!

Sluta komma på nya bra idéer och börja genomföra de du faktiskt redan har! Genom att föra ut dina idéer i verkligheten, genom att låta dem växa som projekt, så tillför du värde. När de växer sig större, ökar deras värde exponentiellt. Själv har jag lättare för mig att genomföra mina idéer om jag har en partner, någon att bolla ur mig idéerna med så att de känns verkligare. Du kanske behöver söka reda på en partner, någon som delar din vision? Oavsett vad – världen blir bättre och dina idéer blir verklighet om du slutar låsa in dem i ditt huvud. Så UT med dina värdelösa idéer och starta värdefulla projekt!

Andreas Rönnqvist

Bild av extranoise

Ett steg om dagen

Fundera på ditt projekt och vad den minsta delen som du kan dela upp det i. Du kanske skriver en bok, bygger en hemsida eller arbetar med att spela in en låt. Oavsett vad det är du gör, kan det delas upp i mindre delar – för författaren är det att skriva en sida, för hemsidebyggaren kan det vara att skriva en artikel eller koda en sida och för den som ska spela in en hel låt själv kan det vara att spela in trummorna.

När du väl har definierat vad den minsta delen är, så har du definierat ditt “steg”. Som jag ska, så var detta steget metaforiskt, men vad det är en metafor för, det beror på dig och ditt projekt. Fundera på hur lång tid det kan ta att göra just ditt steg – tar det 10 minuter, en timme eller mer? Låt oss säga att det kanske tar en timme, fråga dig sedan om du kan tillgodogöra dig en extra timme om dagen. Kanske du kan hoppa över att titta på TV, eller spendera lite mindre tid med att spela spel, surfa eller prata i telefon. 99% av alla människor har oftast en möjlighet att förvandla tid de spenderar på annat, som kan kännas mindre viktigt, till fri tid att arbeta med projektet.

Fundera nu på vad detta enda steg om dagen gör för ditt projekt. Efter en månad har författaren skrivit 30 sidor (ett kapitel), hemsidesnickraren har skapat 30 artiklar och musikern har skapat 30 ljudspår (säg 2 låtar). Efter ett år har författaren skrivit 365 sidor (en bok), hemsidesnickraren har skrivit 365 artiklar (och äger ett ämne på nätet) och musikern har skapat 365 ljudspår (24 låtar, eller två album). Genom att ta ett steg om dagen, så kan du som kreatör komma väldigt långt på din resa.

Ett steg tar för lång tid?

Kanske du behöver mer tid på dig än en timme för att ta “ett steg”. Absolut inte ett problem och det finns två enkla lösningar. Antingen hittar du sätt att lösgöra mer tid per dag, något som kan vara svårt för de flesta. Nästan alla kan hitta en timme per dag då de kan arbeta med sitt projekt. Tre eller fyra timmar är desto svårare. Det andra sättet är att ta ett steg per vecka istället. Hitta en tidpunkt då du kan sätta åt sidan ett par timmar för ditt projekt varje vecka.

Om du kan sätta åt sidan 4 timmar varje vecka under ett år så har du 208 timmar, eller 5 arbetsveckor, med tid för att färdigställa ditt projekt. Om du hade all din semestertid på dig, eller en hel månad utan arbete och bara lägga ner tid på ditt projekt, vad skulle du hinna med? Kan du spela in ett album på en månad, om du inte gör något annat än spelar in, redigerar och arbetar med musiken 8 timmar om dagen i 5 veckor?

För att komma fram…

… måste du börja gå. Detta är en av de essentiella poängerna med “ett steg mot målet” programmet. Det är ett program som du, när du väl bestämt dig, bör börja med omedelbart. Du har säkert redan funderat på hur lång tid du behöver för att ta ett steg medans du läste denna artikel. Se till att du har koll på det – och börja! Börja idag eller till helgen, se till att du inte blir kvar i tankegångarna och kom igång direkt! Vägen till kreativt entreprenörskap är kortare än vad du tror!

När du väl har börjat, fortsätt. Det är ett ‘program’ och för att vara effektivt behöver du följa det. Det finns ingen anledning att vara rädd för att misslyckas. Se till att notera hur mycket du har hunnit med. Det kan vara värt att sätta upp små mål och belöna dig själva på vägen mot framgång – att lyckas ska inte vara ett hundgöra som får dig att vilja ge upp direkt. Efter du skrivit 10 artiklar, gå ut och ät på din favoritrestaurang, gör något personligt, jag tror du kommer att veta bäst själv. Så ta ditt första steg, så syns vi i mål!

Andreas Rönnqvist

Bild av Matt McGee